Efter en dryg veckas stark smärta tittar jag på dammtussarna som växt till dammberg, tittar jag ut ser jag grönskan och överblommade äppelträd, trädgårdsland som behöver planteras och ved som ska staplas.

Mats har skött markservicen utifrån sina förutsättningar och jag är så tacksam att han finns vid min sida. Och jag är så tacksam att mitt tillstånd verkar vara på tillbakagång, jag tänker med fasa på alla stackare som går med ständig smärta!

Jag har fortfarande riktigt ont när jag försöker gå men tror att smärtan minskat till under 10 i alla fall. Medicinen får musklerna att slappna av och jag känner mig ordentligt urlakad, jag märker att tom ansiktsmusklerna slappnar av!

Jag hoppas att jag ska märka en förbättring under dagen!