Arkhytteleran är förfärlig så här års. Det går inte att skydda sig mot den och hundarna gör det inte bättre. När tjälen går ur och innan gräset börjar växa är det väldigt lättgrävt.
Igår funderade vi hur vi ska förhindra hundarna att rymma igen och gjorde ett tillfälligt staket mot den mest lättgrävda delen på tomten, där hundarna nu grävt sitt rymmarhål. Vi ska skaffa material och göra en bättre lösning med byggkrafthjälp av Lasse, hoppas vi.
Det blev en säker lösning men det var ändå med viss tvekan jag släppte ut dem i trädgården där de kan springa fritt. De säger själva till när de vill gå in. Putte och Bianca kom in men Maja dröjde så jag gick ut i trädgåden för att hämta in henne. Men där fanns ingen Maja! Det blev ett nytt stresspåslag, facebookefterlysning och bilkörning runt i byn.
Jag hittade henne hos en annan granne där hon hade blivit intresserade av hönsen! Hon blir glad och hoppar villigt in i bilen när jag kommer och lika lycklig när hon får komma in till flocken här hemma.
Jag följde staketet runt på tomten men kunde inte se att det hade grävts eller någon annan öppning och förstår inte var hon tagit sig ut. Denna gång stack hon åt andra hållet i byn, vilket kan vara en ledtråd. Det är inte troligt att hon hoppat över.
Nu rastas hundarna tillsvidare i koppel i trädgården och eftersom snön har försvunnit kan jag börja promenera med dem igen.
Leran och staketproblemen har återkommit varje år vi bott här och jag kan inte nog poängtera att jag längtar efter att bli av med dem båda!
