Myggen har kommit och som vanligt reagerar jag kraftigt på de första betten. Jag har fått 10-15 bett och jag väljer ut ett par som jag får klia på. Det är en plåga och vi får sätta igång vår elektriska myggjagare om jag ska kunna njuta av att vara ute i trädgården. När jag ska vistas i skogen brukar jag äta tabletter som mildrar besvären. Mats har inget myggbett alls, de reagerar nog på hans medicyin. När jag åt varan och fick cellgifter lämnade myggen mig ifred.

Idag är det första dagen på länge som jag tagit mig tid att reflektera. Vi tog bort Bella i slutet av mars, i början av april konstaterades Mats hjärt- och lungproblem. I slutet av april kom Maja till oss. I slutet av maj blev jag sjuk och smittade Mats som var förkyld i 14 dagar. Den senaste veckan har han piggnat till och kanske har hans mediciner börjat verka. Därför blev vi överraskade av gårdagens allvarliga besked. Nu visade det sig att det inte var så illa som de ursprungligen trodde och det stämmer bättre med vår bild. Våra tankar och känslor har åkt berg- och dalbana sedan april och det börjar få effektter. Hus och trädgård har inte fått den omvårdnad de borde fått. Mina tankar har varit splittrade och jag har varit mindre engagerad i arbetet än jag brukar och jag brukar säga att jag gillar kaos men hade föredragit lite lugnare arbetssituation när det varit så oroligt här hemma.

Semestern är verkligen behövlig, jag behöver landa och komma ifatt rent känslomässigt. Förutom städa och rensa vill jag få i ordning ateljen så att vi kan komma igång att måla igen. Att måla är ett sätt att bearbeta allt som händer.

Mats har tagit sig en biltur ut i skogen och till vänner. Jag valde att stanna här hemma och fortsätta bara vara och jag mår bra av att reflektera över allt som skett. Livet förändras ständigt, ibland så fort att det är svårt att hänga med. Likaså har jag svårt att inse att vi blivit äldre och vad det kan innebära för bl a vår hälsa. Men

…allt är som det ska!