Bilen fick godkänt så nu är det bara att tuta och köra!
Under gårdagen fortsatte jag storrengöringen i stora rummet och dusch/sovrummet. På övervåningen huserar nu Ximenas innekatt. Hon och Fredrik reser idag ner till Anna i Italien. Haylie är hos Fredriks föräldrar.
Idag fortsätter vi med vardagsrum, kök och köksgolv, gräsklippning…
Söndagen startade med regn och vi tog alla en lugn förmiddag. Sedan blev det fart!
Jag storrengjorde ugnen och spisen och Lasse hjälpte Mats att ställa i ordning bilen för besiktning. Så idag håller vi tummarna för att den går igenom besiktningen strax före lunch!
Om bilen är klar innebär det klartecknet för skåneresan. Vi tog igår ett gruppbeslut att spara honungen tills vi kommer tillbaka.
En hel del annat ska fixas innan vi reser men senast torsdag morgon kör vi. Vi räknar med att vara borta 2-3 veckor om inget nytt kring hus eller sjukvård dyker upp.
Så fort jag kommer ur ”väntaläget”, som varit så stor del av mitt senaste år, sover jag som en stock! Det är så befriande att själv kunna bestämma när, hur och var!
Nu förbereder vi huset för visning, packar och kör söderut så fort det går!
För tillfället engagerar jag mig inte i det som sker i Sverige, Europa, USA och världen. Jag bara noterar.
Det är intressant att notera de olika processer jag går igenom inför flytten. Mentalt är jag redan nere i Malmö och länge längtade jag bara härifrån. Under sommaren har jag varit tacksam att få uppleva en sista sommar i den grönskande och bär/fruktrika oasen. Igår började jag memorera känslan av att gå barfota på det trägolv jag själv har lagt, titta på väggen jag målat och sitta i köket som vi skapat.
Likaså börjar jag notera annat som jag vill ta avsked ifrån, bl a vänner!
Igår fixade Mats och jag det vi kunde på bilen och vi uppmuntrade Lasse och åka till vännen Ludde för att flyga och basta i stället för hunungs- och bilfix. Vi får se vad som blir gjort idag. Det regnar och jag ligger kvar i sängen, det är ingen brådska att kliva upp.
Gårdagen var en grå, regnig och lite tung dag. Jag förberedde inför honungsslungningen och småfixade lite annat. Mats har problem att hålla vikten och mår genast sämre både fysiskt och psykiskt av att gå upp några kilon.
På facebook publicerades den här bilden:
Jag blir alltid lika snurrig när året precenteras medsols. Vid en fråga på facebook för några år sedan fick jag veta att jag inte är ensam, ganska många svarade att de ser året på samma sätt som jag, motsols.
Jag undrar vad det beror på. I vilket fall som helst så går vi obevekligen mot höst!
När vi körde till Borlänge igår såg vi hur gässen börjat samlas på åkrarna och ett helt gäng flög över vägen. Även en hel del gula löv börjar synas. Det är märkbart att hösten närmar sig!
Efter jobbet svetsade Lasse några nya plåtar på bilen. Mats hejade på och jag lagade sen middag. Sedan tog vi pensionärsfredag och jag somnade som så ofta i fåtöljen!
Alltsedan förra sommaren har vi arbetat hårt för att hitta lösningar så att vi kan slå oss till ro och underlätta för att kunna ägna oss åt det vi uppskattar som mest. Vi lyckades få bilköpet upphävt efter mycket arbete och vånda och lyckade hitta en annan handikappanpassad bil. Vi fick barnbarn och insåg att vi inte ville missa hennes utveckling, att vi inte ville genomgå en isolerad vinter till, att vi behövde hitta en hållbar och bekväm lösning eftersom vi oundvikligen blir äldre och det ena ledde till det andra. En försäljning av huset och flytt till Malmö blev målet.
Detta ledde till att vi i mars startade processen, en utrensning påbörjades och vi har aktivt letat intresserade köpare, öppnat loppis och mentalt har vi redan flyttat. Lasse förbereder sig för en flytt till en lägenhet i Långshyttan i höst.
Denna process har tagit på krafterna och humöret och vi tror att det varit en orsak till att även hundflocken varit i obalans.
Vi behöver en rejäl paus och det kan vi inte ta här hemma. Därför bestämde vi oss för att göra en resa till Skåne och utnyttja möjligheten att bo i Helenas hus i Lökaröd. Där kan vi träffa barnen och Ylva Lo och återhämta krafter inför höst och vinter oavsett om huset blir sålt eller inte. Är det möjligt stannar vi flera veckor, vi har ingen brådska hem. Vi kan se oss omkring i Malmö efter alternativa bostadsområden och ev även titta på någon lägenhet som just nu är ledig.
Innan vi reser ska bilen bli fixad av Mats och Lasse och därefter ombesiktigas. Den överlevande bikupan ska skattas på honung som ska slungas och hus/trädgård förberedas för en eventuell visning när vi är bortresta. Har vi tur blir detta klart nästa vecka.
De senaste dagarna har varit harmoniska. Jag har tagit tid till reflektion och att bara vara. Skåneresan hägrar, ränteläget lovar att bli bättre och bilen förbereds för reparation.
Igår skrev jag om lyckan att dela livet med Mats. Jag är också tacksam och lycklig över att ha min underbara familj och då menar jag inte bara de med blodsband.
Mina två äldre systrar blir allt viktigare för mig. De finns alltid där och vi tre har blivit en grundbult i mitt liv sedan mina föräldrar dog. Vi ses inte så ofta men har tät kontakt och följer varandras liv. Emellanåt blir sms-kontakten mycket intensiv och facetime är också ett bra sätt.
Mina döttrar Elin och Åsa och numera även barnbarnet Ylva Lo är mina allra käraste favoritmänniskor. Det finns inte ord för den kärlek mitt mamma/mormorhjärta rymmer. De skänker mig också styrka och mod på ett sätt som ingen annan!
Mats barn, mina bonusbarn, Tobias och Joel har kommit mig nära genom åren och stärker vår familj på ett tryggt och bra sätt.
Jag ska inte glömma att nämna hundarna som utgör ett grundkitt i den närmaste familjen. De förgyller vårt liv och är pricken över i och är liksom de övriga i familjen fylld av villkorslös kärlek!
Till de allra närmaste hör förutom mina syskonbarn Linda, Emil co Malin även Ingrid och hennes familj, liksom Maggan med familj. De känns som systrar och är mig väldigt kära. Likaså har Pepe och Magda blivit självklara familjemedlemmar.
Barnens pappa Eric var mig mycket kär, han skänkte mig kärlek under många år och vi fick våra två underbara döttrar tillsammans.
Under de senaste åren har Mats nära vän Lasse med familj också kommit mig nära. Hans omtänksamhet och hjälp är ovärderlig och har möjliggjort att vi fått ork och tid att hitta nya boende- och livsalternativ!
Andra vänner som under någon period i mitt liv har varit nära och stöttande är Lena och Hubert i Luleå, Anita i Falun och Gävlegänget. Av olika orsaker har våra vägar skilts åt men de har funnits där under olika perioder och jag är oerhört tacksam för den trygghet, styrka och kärlek de givit mig.
Under min livstid har jag mött många underbara människor bland arbetskamrater, grannar, på resor, på sjukhus, genom vänner och bekanta.
Jag tänker mig att jag flyter i livets flod med min familj och under perioder får jag sällskap och utbyte med olika personer som senare försvinner och fortsätter sina liv i någon biflod någonstans under färden. Ibland hittar vi tillbaka till varandra, ibland ses vi inte mer.
Alla bidrar eller har bidragit till att ge mig ett rikt liv fyllt av kärlek!
Mitt liv har inneburit mot- och framgångar och har snirklat sig fram på vägar som jag aldrig kunnat tänka ut i förväg.
Innan jag träffade Mats hade jag fått två underbara döttrar och haft ett aktivt yrkesliv med tre olika typer av befattningar. Jag hade också varit sjuk under en lång period och genomgått en komplicerad skilsmässa.
Efter ett antal riktigt tunga år hade jag skaffat en ny utbildning, ett nytt jobb, flyttat till en annan stad och skapat mig ett nytt liv men sakande en livskamrat att dela livet med. Då hittade vi varandra, jag och min Mats!
Vi har haft med och motgångar under de 22 år vi levt tillsammans.
Jag är övertygad om att jag inte hade överlevt min bröstcancer om inte Mats hade funnits där. Jag blev totalt golvad av cancerbeskedet efter att ha kravlat mig upp från de tunga åren och just påbörjat ett nytt skede i mitt liv. Jag vet också att Mats inte hade överlevt sitt hjärtstopp om inte jag varit hemma och höll honom vid liv tills sjukvården tog vid. Och ingen av oss hade överlevt utan Sveriges sjukförsäkringar och sjukvård!
Den person jag har haft svårast att stå ut att leva med är mig själv men med åren har jag blivit mer förlåtande och börjat acceptera mig själv som jag är! Mats är heller inte alltid så enkel att leva med men att få dela livet med honom är något jag absolut inte vill vara utan!
Vi följer livets kringelkrokar tillsammans och väljer det vi kan påverka. Oj så många fantastiska upplevelser och stunder vi har haft och kommer se till att ha i fortsättningen!
Tack för att du finns i mitt liv Mats!
I morse när jag vaknade hade jag en sådan där sällsynt stund då jag upplever mig själv och världen i total harmoni. Jag fastnar lätt i detaljer i min lilla värld och ser eller framför allt upplever inte förmånen och det vackra i att få leva och ha det så bra!
Igår hade vi ännu fler besökare och sålde lite smågrejer. Mats hade en dålig dag så jag tog själv hand om loppisen de fyra timmar vi hade öppet.
När jag hade stängt loppisen satte vi igång ett bullbak. Ett malmöpar med husvagn ringde och frågade om vi kunde öppna loppisen. Det gjorde jag och vi fick möjlighet att prata lite om Skåne och Malmö. Det är tydligt att jag är understimulerad, det är så roligt att prata med besökarna!
Jag har blivit isolerad och behöver mer sociala kontakter och ser fram emot att enkelt kunna gå kurser och röra mig i olika sociala miljöer och sammanhang!
Idag har vi öppet för sista gången denna period. ”Ring så öppnar vi” kommer att gälla ett tag. Mats och Lasse håller på att fixa med bilen, jag lastar vedkartonger inför hösten. Vi ska också ta hand om den honung som vår numera enda bikupa givit. Den ska vi dela på för eget bruk.
När det är fixat kan vi färdigställa huset för en ev visning och sedan köra ner till Skåneland!