Det finns inte mycket att säga om gårdagen. Det fortsatte att regna och blev mildare. Vi blev alla utsövda och tog igen förlorad sömn. Likaså fick vi en extratimme tack vare vintertiden.

Vi såg på motorsport och jag kollade på en ny serie på Netflix.

Det regnar fortfarande och ska enligt prognosen regna största delen av kommande vecka.

Det snöade mer och mer och efter att en av fyra kalvar blivit skjuten var det dags att byta pass igen. Mats hade en dålig dag så jag bytte av honom och satt tillsammans med Tobias på det nya passet. Det var i skogen och vi kunde sitta i skydd under en gran. Ytterligare en kalv blev skjuten men sedan var det bara älgobservationer. En passkytte hade sett 6 älgar men vi såg ingen.

Jakten avbröts efter några timmar och vid samlingen efteråt beslutades att vi jagat färdigt för denna gång. Två kalvar återstår men kan skjutas ända fram till januari, så det får bli vid ett senare tillfälle. Nu ska köttet hänga till på fredag då en slaktare styckar och vi och ett gäng andra jägare hjälper till med det vi kan.

Spänningen, kylan och aktiviteterna tog på våra krafter. Klockan 8 kunde jag inte hålla mig vaken längre och Mats gick och la sig någon timme senare. Jag kom inte ens ihåg att det var det första TV-programmet av Så mycket bättre, vilket jag har sett fram emot. Det är tur att vi kan se det efteråt.

Mats läkare hörde av sig i fredags. Hans sköldkörtelvärden har inte förändrats trots den högsta dosen medicin. Det höga värdet kan ha orsakats av en medicin han åt en kort period för ett år sedan, de har inte mätt hans sködkörtelvärden efter det. I så fall ska han kortisonbehandlas men scanningen den 4 november kan också ge en förklaring.

Idag vaknar jag tidigt till regnsmatter, det är plusgrader. Jag ska ”bara vara” och bara göra det jag har lust med. Det blir en vilodag.
Nu kommer jag ihåg att det blivit vintertid… jag vaknade alltså inte så tidigt som jag trodde, eller?

Igår var det dags för den efterlängtade älgjakten! Eftersom det var 2 år sedan vi jagade senast hade vi en del att plocka fram (leta efter) och förbereda. De senaste dygnens regn fortsatte med ett litet snöfall strax innan jakten satte igång igår morse. Som tur var slutade det innan jakten började.
När jag idag skriver detta och tittar ut upptäcker jag att det snöar!

Att delta i älgjakten är något alldeles speciellt. Jag är den enda kvinnan i Arkhyttelaget. Medelåldern är ganska hög, det är inte många som är under 30 och den äldsta som jag vet åldern på är 82 år. Vi samlas i Rolfs garage mitt i byn, granne till oss. Mats och jag tar våra masker på när vi går in i garaget. Ingen annan därinne verkar vara brydd över covid-19 men vi får veta att en bybo nyligen varit sjuk. Jaktledaren Karl-Oskar delar ut föreskrift om eget ansvar och vi får skriva under att vi tagit del. Vi är över 20 jägare och alla har tilldelats 4 olika pass. Vi har fått s k ”invalidpass” och hade fått förhandstips om var jakten skulle börja och åkte dit med ved i förväg. Vid 8-tiden var vi framme vid passet, som har den längsta biten gångväg vilket var på gränsen för Mats ork.

Under de två första timmarna sköts två kor och en tjur. Vi hör hundarnas jaktskall emellanåt och det är spännande att följa med på jaktradion. Vi hade ett bra pass där många djur brukar hålla till men denna gång höll de sig undan, förutom att vi hörde olika fåglar och såg korpar. Denna dag var jag skytt och Mats bisittare.

Vid 10-tiden gjorde vi patron ur och körde tillbaka till samlingsplatsen för att få besked om vilket pass vi skulle på härnäst. Innan vi hunnit slå oss till ro på passet inne i skogen precis bredvid bilen sköt vår passgranne en tjur. Vi hade vinkat till honom och kört vidare till vårt pass. Han har också ”invalidpass” men fick gå en kort bit över ett hygge. Det är svårt att ta sig fram och han var koncentrerad på var han skulle sätta fötterna. Då kom jaktledaren som också är hans son körande och ropar på honom att titta upp och skjuta tjuren som står framför honom!

Tilldelningen är två kor, två tjurar och fyra kalvar. En del älgobservationer gjordes men inga kalvar blev skjutna under de fyra timmar vi tillbringade på detta pass. Mats var trött efter alldeles för lite nattsömn och kunde sitta i Värmen i bilen och slumrade en del.

Vi hade ingen torr ved så det blev ingen eld vilket hade varit bra för värmens skull. Temperaturen låg kring nollan och det är kallt när man sitter på pass! Solen tittade ibland fram mellan trädtopparna och jag flyttade mig efter solen för att hålla värmen.
Att studera naturen var magiskt. Solen tinade träd och mark så det rykte ånga. Solstrålarna lekte med vattendropparna som glimmade till i regnbågens olika färger. Helt plötsligt kunde jag se ett spindelnät tio meter framför mig och hur spindeln sprang över nätet. Det är lustigt vad mycket annat man kan se, plötsligt blir en stubbe ett troll eller ett löv glimmar som en strålkastare.

Vid 3-tiden avbröts jakten och laget är uppdelat i styck- och slaktlag. De skulle nu hämta hem de skjutna älgarna och flå dem inför hängningen. De hänger hos slaktare till på fredag då vi kommer att delta i styckningen. Vi var klara för dagen och kom hem strax före kl 4. Trötta, frusna och i stort behov av en värmande whisky!
Idag känns det skönt att vara hemma och det är roligt att Tobias får vara med på en jakt. Det fortsätter att snöa stora lapptäcken. Om inte alla kalvar skjuts idag blir det jakt även i morgon.
Då är jag med igen.

Strax efter kl 9 hör jag två skott ganska nära. Via jaktsms får jag veta att en kalv är skjuten. Tobias sms:ar att det är härligt med snö och Mats skriver att han värmer sig i bilen.

I morgon är det dags och kanske så smäller det!

Mats och Tobias är nu helt ur dygnsrytmen men vad gör det när det regnar hela dagarna. I morgon och på lördag och söndag ska vi vara på plats kl 7.00. Tobias följer med Mats på lördagsjakten då jag tar en hundvaktardag. Det blir lite tuffare för dem att anpassa sig till jakttiderna.

Dagen kommer att gå till förberedelser men vi känner oss betydligt mer rutinerade än tidigare och vet vad vi kan behöva. Vi har även suttit på de flesta av passen tidigare.

Jag tror att covid-19 läget är betydligt allvarligare än vi vill tillstå. Det är svårt att veta hur det närmaste året/ åren kommer att te sig.

Det är dags att byta till vinterdäck. Igår föll den första snön som ganska snart regnade bort. Det är skönt att dagligen slippa köra bil oavsett väglag. Nu kan vi oftast välja när det passar bäst.

Idag distanshurrar vi för Åsa som fyller 32. Jag skulle ge allt jag har för att få krama om henne! Hon och Linus håller på att flytta ihop i hennes lägenhet.

De varnar för snöfall under dagen och luften är kall och krispig.
För exakt två år sedan avbrör jag älgjakten och sjukskrev mig. Jag gick därefter inte tillbaka till jobbet utan var sjukskriven tills jag gick i pension. Mina händer såg då ut så här och var obrukbara. De blev ännu sämre innan jag fick den medicin som numera håller psoriasisen i chack.

Det politiska läget är inte bara bekymmersamt i USA.

Igår gick tankarna till barnens farmor Britt, det var hennes födelsedag.

Jag skurade duschkabinen och åkte in till Säter för att hämta paket och handla innan herrarna i huset vaknade. På eftermiddagen kunde vi njuta av Joels kör som sände en konsert via internet.

Jag är förvånad över att jag känner sådan frid i hösten och mörkret. Oftast har jag tyckt att denna del av året varit tung och jobbig.

Jag vaknar utsövd och utan väckarklocka. Ute går solen precis upp och nattfrosten släpper taget. Morgonkaffet smakar ljuvligt och jag mår bra!

Mats lyckades igår hitta det perfekta pizzadagsreceptet och nu slår vi de flesta av landets pizzerior! Vår pizzasallad är också numera perfekt.
Vi pratade med systrarna och vilken skillnad det är för den som bor ensam. Vi längtar alla efter att träffa människor, båda kända och okända, att se någon i ögonen, eller att sitta i en biosalong och ha en gemensam upplevelse, att röra vid någon eller bara känna närvaron. Jag inser hur bra jag har det som har hundarna och både Mats och Tobias i min närhet.

På fredag börjar vår tredagarsälgjakt, vilket vi ser fram emot. Vi hoppas att snön och kylan håller sig borta ytterligare ett tag.

För andra dagen på rad väckte väckarklockan mig. Jag hade roligt åt mig själv som tyckte synd om mig, så van jag blivit att äga min tid.

Klockan 8.00 var jag på årskontroll hos min hudläkare i Falun. Min psoriasis har blivit så mycket bättre och vi bestämde att den är bra nog för att leva med. Jag fortsätter med samma mängd medicin.

Jag handlade på hemvägen och tyckte att jag ville fira att Mats finns lite extra! Nu står detta på köksbordet och väntar på honom. Han somnade vid 5-tiden så det lär dröja innan han vaknar.