Återanvänder en haiku, idag är min kropp trött och regnet fortsätter.

Att ta sig fram i våra knöggliga steniga skogar är påfrestande för kroppen. Idag vaknade jag med ett värkande knä. Min vandring till passet inne i skogen igår var spännande i gryningen, de orange banden syntes dåligt och jag fick gå efter gps:en i stället. Min ryggsäck gick sönder när jag skulle hemifrån. Då var det tur att Mats skulle stanna hemma så att jag kunde packa över allt i hans i stället. Men den är mycket tyngre i sig själv och det kändes! När jag gick tillbaka från passet hade troligtvis en björn nyligen rivit upp stora ytor av mossa på flera ställen, det har jag aldrig tidigare sett. Vi har gott om björn här också. Min uppväxt i Härjedalen har gjort mig orädd för björn och jag tycker bara att det är häftigt att den varit nära mig.

Idag har jag klokt nog beslutat att arbeta hemifrån. Jag vaknade lika tidigt som vanlig eftersom jag stupade isäng före kl 22 igår. Om det är möjligt tar jag ut lite kompledigt på eftermiddagen men jag kortar arbetsdagen med ett par timmar i vilket fall eftersom jag slipper restiden.