Kategoriarkiv: Haiku

Anemona

24 oktober

Facebook påminner om att vi för 10 år sedan invigde vårt galleri, Anemona.

Vi saknar älgjakten men inser att vi var kloka som avstår i år. I källaren hänger ett nyslaktat lamm. Vi har plats för annat kött i frysen i år.

17 oktober

Jag har haft några sämre dagar, magkatarr/medicinering har gjort mig olustig och illamående, jag har sovit oroligt och varit i obalans. Trots att jag varit vaken någon timme i natt vaknade jag i harmoni och tacksamhet. Ute regnar det för tredje dygnet på raken, men vad gör det!

Mats har slutat helt med medicin mot sina hjärnspöken och det går jättebra. Däremot får han kämpa med att hålla nere vikten, det händer inget på vågen trots sträng diet och vätskekontroll.

Hundarna gillar inte regnet och är trötta efter Majas löpperiod. Vi är alla lite loja.

Min resa till Karin Molvizar i Spanien närmar sig. Gigi och Hasse är också där, de hyr en lägenhet i Malaga. Maggan och Elin ska också följa med på resan och jag börjar längta efter sällskapet, skratten och värmen. Har vi tur har Joel tagit körkort innan han kommer hit och sällskapar Mats när jag är bortrest.

Helt obokade!

14 oktober

Min beredskapsvecka är nu över, vi har varit till Borlänge för överlämning och passade på att göra ärenden på Biltema. Innan dess var jag till vårdcentralen och lämnade prover till hudmottagningen. Mina fingrar läker men lite för långsamt i mitt tycke. När jag skulle hämta ut mitt nya pass hade vi svårt att hitta lämpliga fingrar för fingeravtryck!

Maja är i slutet av sin löpning som tur är, det är jobbigt för oss alla.


Jag vet inte när det hände senast men de närmaste två veckorna är helt obokade – undrar vad vi kommer att hitta på…

Tankar om högkänslighet, rädsla och tvåsamhet

Jag befinner mig i ett ganska bräckligt tillstånd just nu och funderar påvarför.

Jag har bäddat in oss i en ny trygghet efter att Mats varit hemma under en så lång period, återhämtat sig och blivit mycket bättre. Jag vet att jag direkt efter hjärtstoppet och under sjukhustiden hade en nödutgång öppen för att Mats inte skulle bli bättre, komma hem eller överleva. Den nödutgången hade jag nu stängt ordentligt och började se en gemensam framtid.

När han blev inlagd i måndags raserades min nyvunna trygghet och min framtidstro trots att det inte var livsfarligt läge utan det gällde ”bara” att hjälpa kroppen att hitta rätt balans. Dagarna han var på sjukhuset blev långa och jag hade svårt för att ta mig för någonting. När han kom hem kändes det jätteskönt men jag mådde ännu sämre. Jag fick en efterreaktion som jag inte var beredd på.

Ur profeten av Khalil Gibran

Älska varandra
men gör inte kärleken till en boja.
Låt den hellre vara ett rörligt hav
mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensamma
liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik…

Jag tycker att ovanstående text uttrycker vad tvåsamheten innebär för mig. Det blir väldigt tyst och konstigt om den andra strängen eller vårt hav försvinner…

Rädslor är aldrig bra och jag har släppt fram min rädsla. Jag har det så underbart bra tillsammans med Mats och vill inte förlora honom!

Detta ska jag försöka ta hand om och släppa rädslan. Vi finns här och nu!

Väntan, igen…

2 oktober
Nu har jag börjat med en högre medicindos mot min psoriasis. Jag smörjer även med stark kortison för att se om det kan bli ännu bättre.

Jag var inte förberedd på att jag skulle reagera så starkt när Mats blev inlagd. Ingen av oss hade förutsett det och vi hade en del planer för veckan. Trots att det inte är något dramatiskt påverkar det mig starkt, jag återgår till de känslor jag hade i våras. Oviss väntan, ensamhet, passivitet och sorgsenhet. Jag sätter mig gärna i min soffhörna eller hänggungan och flyr in i serier, friidrott eller spel. Där är jag trygg!

Mats är vid gott mod när vi träffas eller chattar/pratar. Han delar rum med en annan man och tror att han ska få komma hem någon av de närmaste dagarna. Jag besökte honom igår eftermiddag, hade köpt med mig lite godsaker och vi träffades en stund. Jag blev snabbt rastlös och ville fly hem till min hörna igen.

Jag vet inte hur jag ska bemöta känslorna annat än att tillåta dem. Jag tillåter passiviteten och väntan, jag tillåter sorgsenheten och tankar som dyker upp. Mats säger att han insett hur viktigt det är att han kommer igång fysiskt, läkaren menade att varje steg han tar ökar hans chans att slippa tillslag. Han funderar på hur han ska undvika att samla på sig vatten igen när han kommer hem. Jag blir påmind om hur viktig Mats är för mig, vilket bra liv vi har tillsamman och hur bra vi anpassat oss till vår nya situation. Jag är rädd att förlora honom!

Min mage protesterar också, jag har varit riktigt bra ett tag. Jag tror att det är magkatarraktiga besvär. I natt sov jag oroligt med mycket drömmar och vaknade tidigt, långt innan gryningen.

Vi får se vad denna dag bjuder på…

Sista septemberdagen

30 september

Mats har tagit färdtjänst till lungmottagningen i Uppsala. Vi är oerhört tacksamma över den hjälp vi får från samhället. Det är lätt att ta för givet men vi hade inte haft högkosnadsskydd och fria sjukhusresor utan vårt skattesystem. Hans taxi kör tillbak hit efter undersökningarna kl 15.

Hundarna och jag ska ta en lugn dag som vanligt. Jag förbereder inför städning i morgon, nu har vi tagit över den själva och fortsätter ha tisdag som städdag.

En arbetskamrat har lagt ut sitt hus till salu och jag får se min tavla 60- årskris i sin hemmiljö.

Så här såg Bergåfabriken ut 1955.

fredag i september

27 september

Idag vaknar jag till en solig och helt obokad pensionärsfredag. Härligt!

Vi behövde gårdagen för att ta igen oss efter vår husbilsutflykt, hundarna sov nästan hela dagen, Mats pumpade sina ben men i övrigt blev det en vilodag. Att komma hemifrån gav oss ny energi och ökade vår normalisering betydligt. När våren kommer vet vi att husbilslivet väntar!

Här hemma återstår en del fixande i både hus och trädgård innan vintern kommer. Det kan vi ta hand om i lugn och ro de närmaste veckorna. Mats ska på läkarkontroll i Uppsala på måndag men i övrigt är vi obokade.

Idag byter Elin bostad i Malmö, Åsa kommer och hjälper henne. Jag skickar tankar och kraft till dem, synd att de är så långt borta…

Morgonstund

21 september

Jag återanvänder mina bästa haikudikter, de är värda ytterligare en publicering tycker jag.

Mats träffade sin hjärtläkare igår och fick veta att hans hjärta hade hoppat omkring vid 4 tillfällen i början av juli. Inte längre än 10 sekunder och hans ICD behövde inte gripa in. Vi blev till en början förskräckta eftersom Mats inte har märkt av det, vid dessa tillfällen var det alltså inte hjärnspöken – men det känns på samma sätt. När vi hade funderat på det ett tag tyckte vi ändå att det var bra att det inte varit oftare och vem vet hur ofta det betett sig så innan hjärtverksamheten gick att läsa av.

Jag mår oftast mycket bra morgonen. Jag sover gott och länge, vaknar utan väckarklocka och ligger kvar och njuter tillsammans med min flock. Kroppen är utvilad och jag har inte ont någonstans. Reiki och meditation gör att jag mår ännu bättre. När klockan närmar sig 8 brukar hundarna vilja att vi kliver upp och de får då mat och rastning. Därefter brukar de somna om. Morgonkaffet och smörgåsar laddar jag på en bricka och sjunker ner i min soffhörna.

Denna morgonstund är underbar. Jag börjar dagen i lugn och ro, inget yttre stör mig utan kan reflektera, bara sitta och stirra i väggen, läsa nyheter, spela nåt spel på paddan och tiden känns evig. Jag mår riktigt bra!

Pensionärsfredag och högkänslighet

Vi tenderar att göra torsdagskvällar till fredagskväll. Efter min beredskapsvecka och med pensionen i plånboken beslutade vi oss för att ha lite fest igår kväll.

Jag var mycket trött igår, onsdagens arbete tog och gav energi.

Jag har börjat läsa om begreppet ”högkänsliga personer”, som det numera talas om en hel del. Via denna länk fick jag bl a följande information:
https://www.hogkanslighetsverige.se/hsp-31352045

En del av oss är extra känsliga. Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter. 
Högkänslighet eller HSP (Highly Sensitive Person) är ingen ny bokstavsdiagnos, utan ett begrepp myntat av psykologen Elaine Aron som har bedrivit forskning kring extra känslighet i drygt 20 år.

Vad innebär det att vara högkänslig?
Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att högkänsliga kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. Vi reflekterar mer över allting och sorterar information på en djupare nivå. Den större medvetenheten gör högkänsliga ofta känner starkare än andra känslomässigt. Vi är väldigt intuitiva, har en stark magkänsla och ”bara vet”, utan att veta hur.

När jag läste kände jag igen många delar, jag läser av andras känslor och är känslig för stämningar i ett rum, jag blir överstimulerad och behöver dra mig undan från folkmassor och större sammanhang, mitt liv har varit en berg och dalbana med mycket mörka perioder men även fantastiskt mycket glädje och lycka, i min familj kallades  jag den känsliga, mm mm

Ju mer jag läser desto mer förvånad blir jag över att jag inte har uppmärksammat detta tidigare. För mig är det helt klart att jag på något sätt tillhör denna gruppering. Att läsa om och inse att det inte är självklart att andra känner lika dant och att det går att sätta ord på det känns bra. Med åren har jag kompenserat och lärt mig hantera min ”högkänslighet” och den har för det mesta varit en tillgång i både privat- och arbetsliv. Men att vara 65 år och få en förklaring till t ex det utanförskap jag ofta känt, känns fantastiskt.

Jag tror inte på att man ska ”stämpla människor” som si eller så, saker och ting finns i olika mängd och grader. Varje individ tar hand om sitt liv på sitt eget bästa sätt. Jag är nöjd med det jag gjort med mitt liv utifrån mina möjligheter och begränsningar.

Det känns oerhört spännande att få ta del av högkänsligas erfarenheter och få en del av mina egna upplevelser formulerade och se dem på pränt! Det är befriande och jag kommer att ta reda på mer om HSP.

Nattfrost

17 september

Kvällarna är mörka och i natt har nattfrosten slagit till på vissa ytor. Väckarklockan ringde kl 6 och jag körde i tät dimma till ett morgonmöte på Trafikverket. Det kändes ovanligt att kliva upp och köra iväg.

Mats var ensam hemma mellan kl 7 och 10. Det är första gången under så lång tid och med mig så långt bort. Lite otryggt för oss båda två!

Nu har vi veckostädat, solen skiner och livet känns bra!