Jag lägger stor vikt vid att dagligen ta mig tid att reflektera och meditera. Sedan vi beslutade att jag skulle frånsäga mig 25% sjukskrivning och gå upp i full arbetstid har vi anpassat våra liv efter det. Vi har lärt att hantera oss själva och situationen utifrån detta val. Mats utgör markservice och jag arbetar. Under vinterhalvåret, när jag åker buss/reser 2,5 timmar per dag, innebär min hemmatid enbart det mest elementära, inga fritidsaktiviterer ryms. Jag lägger mig senast kl 22 och klockan ringer 5.00.

Varje vår får jag en svacka, jag tror att ljuset och vårtröttheten är en faktor. Likaså innebär detta inrutade liv att jag inte fyller på mina reserver. Jag bara är och livet här hemma blir ganska tråkigt och Jag känner ett behov av energipåfyllning!. Min årliga vinterresa till syster Karin är livsnödvändig!

Nu har vi kommit till ljusare tider och bättre bilvägar och då väljer jag att ta bilen till jobbet. Det är härligt med friheten och jag kortar arbetsdagen med minst en timme. I år har jag trots spanienresan känt mig tröttare än vanligt. Både Mats och jag har dragits med något ? , Mats sedan i höstas. Det märks att vi blivit äldre och behöver längre tid för återhämtning.

De senaste veckorna har liivet känts tyngre och tyngre trots att när jag tittar på alla bitar var för sig har jag det riktigt bra. Dammtussarna(änglatofflorna) har växt till oöverstigliga berg, Arkhytteleran invaderar varenda vrå, fönstren skriker oputsade på behandling, golven ska skuras…. storstädning tack! Men varifrån tar vi energi till det?

Donna är 9 år och har knölar som växer, hon är obesvärad och vi avvaktar och förbereder oss för vad det kan innebära. Bella, som är två år yngre, har luftrörsbesvär men inte tillräckligt för att göra någon åtgärd men det innebär en oro för framtiden. Den enda riktigt pigga hos oss verkar vara Putte, tack och lov!

I måndags insåg jag, när mina magbesvär återkom, att det varken är magsjuka, galla eller medicinering som är orsaken. För er som är yngre och piggare kan jag upplysa om att det sällan går en dag utan att jag besväras av något ålderssymptom, det kommer smygande med åren och blir en naturlig del av livet (och jag förstår mer o mer de gamlingar jag tidigare sett lite ner på när de diskuterat sina fysiska åkommor med varandra). Det är min fantastiska slitna och erfarna kropp som säger ifrån – jag tycker att de senaste rönen om magens funktion som ”hjärna” är spännande och det känns helt rätt för mig. Jag behövde en time out helt enkelt! Jag släppte allt och sjukskrev mig veckan ut! Nu har jag ”bara varit” i röran ett par dagar och gjort det nödvändigaste och det som fallit mig in. Mats är mitt inne i bokföringen i sitt styrelseuppdrag och sitter mest och muttrar på kontoret.

Så jag har insett situationen och ska nu hitta ett sätt att förhålla mig till detta.

och ja, ALLT ÄR SOM DET SKA!