Sverige reagerar strarkt på fredagens terrorattack.  Många känslor och handlingar kommer fram och den blomsterklädda polisbilen fick mig att gråta.

Jag har svårare att ta hand om mina egna sorgeämnen och letar fram denna bild från bröstcancertiden 2002, ganska exakt 15 år sedan.  Skräcken som skriker någanstans långt där inne, kärleken till Mats och livet, sorgen och döden skymtar i bakgrunden och mitt i alla känslor står jag  stadigt och känner tillit att allt är som det ska, eller?

Mats känner sig lite lugnare och bättre av den nya medicinen. Vi är bra på att ta hand om varandra och leva i kaos, så vi har det så bra som vi bara kan. Vi avvaktar fler undersökningar och besked och planerar för tiden då Mats blivit piggare. Jag bearbetar genom att försöka beskriva mina känslor och genom att måla.

Så… det ÄR som det ska!