Det är riktigt skönt att ha flera lediga dagar framför sig. Igår snöade det och termometern låg runt nollan, så det blev inte vare sig häckklippning eller trädgårdsarbete. En lat lång fredag helt enkelt med mys och eldning i spisen.
Det mest påträngande känslan just nu är sorg. Sorg över Bella och de döda, sorg över de begränsningar som åldern och sjukdomar ger. När sorgen fått sitt grepp tycks annan svårdefinierad sorg också dyka upp så att jag blir sorgsen i största allmänhet. Jag tillåter mig att sörja.
Igår skrämde Mats mig ordentligt. Han hade somnat framför TV:n och började mumla i sömnen. Obegripliga ord men när jag började lyssna hörde jag honom viskande mumla ”Hjälp mig Gunilla!” Vi vet att risken för stroke är högre just nu och jag blev iskall av skräck och for upp för att se vad jag kunde göra. Då vaknade han och var som vanligt, han hade haft en otäck dröm och befann sig mellan dröm och verklighet. Hu, vilka skräcksekunder!
Det enda viktiga är att jag och vi har det bra just nu, så bra som vi kan utifrån omständigheterna.
Vi överväger att skaffa ytterligare en jakthund, jag är inne på tax men det kan även gärna vara en mindre blandrashund. Vi hittade en på blocket igår men vi vill ha en tik och de hade bara en hane kvar. Vi håller ögonen öppna…