Jag kom fram till vernissagen i galleri Rotor på akademin Valand staxt före klockan 4 då det öppnade.

Åsa hade skapat ett svalt rum med sjukvårdskänsla. Rummet var vitt med en sjukhusblå vägg. Mitt på väggen stod ett bord, likt ett altare, med en vattenbehållare och handdukar i högar. På väggen hängde en lina som fylldes med handdukar efterhand de blivit använda.

Mitt i rummet stod ett bord och en bänk. På bordet fanns ett rostfritt kärl, en tvål, en tillbringare och handdukar. Varje besökare tillfrågades av Åsa om hon fick tvätta hans/hennes händer.

”Jag tvättar dina händer. Jag tar tag i dem och rengör dem. Jag tvättar en hand i taget noggrant och sköljer den försiktigt med vatten. Du lämnar frivilligt över kontrollen av dina händer i min vård. Jag tvättar dem åt dig.”

Tvättningen skedde likt en ritual, exakt på samma sätt enligt den beskrivande texten på väggen.

Vid tvättningen gav Åsa personen och dess händer hela sin uppmärksamhet och centalt var MÖTET, alla besökare som fick händerna tvättade (och det var de flesta) fick ett eget möte med Åsa. OMSORGEN och kopplingen till vården, den miljö där Åsa fått sin stadiga inkomst, var uppenbar. Men för mig gav det cerimonella, det intima och sinnliga det starkaste intrycket. Det var så mycket Åsa och hennes sätt att ta sig an och beröra våra känslor och sinnen.  Hon kryper innanför försvarsmurar och berör, kittlar det lite obekväma/förbjudna på ett mjukt, ärligt och avväpnande sätt.

Bilderna på Åsas affisch är bilder från Google, de valdes ut när Hon sökte på ordet omsorg.

Hon tvättade ett trettiotal händer under vernissagen och bjöd på vin, chips, druvor och melon som sig bör. De flesta av besökarna var från skolan eller andra av hennes vänner och bekanta. Jag bevittnade olika reaktioner och ingen besökare var oberörd!

Jag är så glad att jag fick vara med om detta, TACK ÅSA! Jag är fantastiskt stolt över att ha dig som min dotter!

Efteråt var vi ett gäng som gick ut och åt och firade. Åsa var nöjd och trött och vi åkte tidigt hem till hennes lägenhet. Jag hade inte varit här tidigare och fick äntligen se hennes fina första egna hem!