Jag sitter på tåget hem från Malmö och reser genom ett snöigt Sverige. Snötäcket började i Lund.
De senaste två veckorna har varit intensiva och händelserika. Först firade vi min 70-årsdag och därefter har jag ägnat mig åt min mamma- och mormorsroll. Jag kommer nog aldrig att fatta min ålder, jag blir överraskad varje gång jag ser mig i spegeln eller på foto. Åldern känns, dels genom sämre reaktionsförmåga, syn och hörsel. Kroppen har skavanker efter levnadsåren, medicinering och sjukdomar men det har kommit långsamt så jag har vant mig. Tanken och själen känns betydligt yngre! Det finns nog ingen ålder på själen. När jag gurglade och samtalade med Ylva Lo spelade heller inte språket någon roll, våra själar möttes och skapade band. Ett nytt liv fullt med möjligheter och som inger hopp och tro fastän framtiden känns oviss och tung!
Samspelet med Elin blev också annorlunda. Hon är en fantastisk mamma och ger Ylva Lo allt hon behöver och mer därtill. Men vi kunde också dela erfarenheter i mammarollen, vilket kändes fint. Hon och Viktor har skapat ett härligt hemtrevligt hem och har en fantastisk dotter. Hos dem känner jag mig välkommen och trivs, så jag kommer mer än gärna tillbaka så ofta det går!
Åsa var denna vecka på skolresa i Köpenhamn, nästgårds alltså men fullt upptagen av sitt. Våra barn har skapat sig härliga liv och hem i Landskrona, Göteborg/Oslo, Malmö och Köpenhamn.
Mats och jag skapar vårt liv och just nu står vi inför en stor förändring. Husförsäljning och flytt. Hur, vart och när vet vi ännu inte. Det känns spännande!
Igår tog vi oss en lugn skön dag. Mats gjorde Jansson som vi åt med glädje. Vi facetimade med Helena i Holland och Elin och Ylva Lo i Malmö (Åsa var iväg för att hyra en barnbilstol).
Vi har tagit ett stort beslut, när det blir dags att sälja och lämna vårt paradis här i Arkhyttan vill vi flytta närmare barnen och barnbarnet. Vi står nu i bostadskö hos Boplats syd, de förmedlar bostäder i hela Skåne! Vi vill bo närmare våra barn och Ylva Lo och vara delaktig i hennes uppväxt. Det var synd att mina föräldrar bodde så långt borta när mina barn var små. De var alltid engagerade men de träffades inte så ofta. Däremot hade de en farmor som bodde nära och var delaktig i deras liv på ett helt annat sätt. Mats vill även bo nära havet. När vi flyttat dit har vi alla våra barn på nära eller närmare håll. Köpenhamn, Malmö, Landskrona och Göteborg/Oslo. Vi får hoppas att Åsa drar sig lite söderut när hon är klar i Oslo men till Göteborg är det betydligt närmare än vad vi har från Dalarna. Vi tror att det kan bli aktuellt inom 1-2 år.
Det är julaftons morgon, 4 ljus står tända på köksbordet och ute är det vitt och minus 14,4 grader. Till kvällen ska det visst komma mer snö. Ylva Lo fyller 3 veckor och de ska fira julaftonen i Eslöv hos Viktors föräldrar. Joel och Johanna firar dagen i Lund.
Vi ska äta julbord och frossa i ris ala malta, se Kalle och Karl Bertil på TV, julklappsrimma och mysa!
Jag glömde Jansson och kanske något merJag glömde skriva Jansson och kanske något mer.
Vi packade ihop och lämnade Partille vid 10-tiden. Vi vet att vi brukar streckköra när vi väl bestämt oss för att köra hem och ville undvika det denna gång. Hemresan skulle vara lika lugn som hela denna tur har varit. När vi börjat köra och vår gps berättade att dagens planerade körtid var 3 timmar och 43 minuter plingade min klocka och meddelade att ”det är 4 timmar och 40 minuter hem, välj E20, där är det lite trafik”!
Vi körde redan på E20 och då bestämde vi oss för att köra hem! Vid 18-tiden var vi hemma i Arkhyttan.
Vilken härlig husbilssemester vi haft! Vi har aldrig tidigare varit på resa med husbilen så länge som tre veckor. Jag kan heller inte minnas när jag var hemifrån så länge senast. Vi har anpassat oss till våra behov och tagit det väldigt lugnt och tagit oss tid att ta igen oss mellan resor och besök. Vi har träffat våra barn i deras hemmiljö och träffat min kusin Eva och Mats bror. Konstnärsvännerna Maria Luisa och Kjell-Åke i Höganäs fick även ett besök. Dessutom har vi mött flera nya bekantskaper och delat PAH-erfarenheter. Vi har ätit gott och sovit bra och mycket. Visserligen är det trångt att sova med två hundar i en 70-säng men det är varmt och gott! Vi har varit betydligt mer aktiva, jag har ont i hela kroppen efter lyft och fixande med husbilen. Mats har rastat hundar, handlat och ensam åkt tåg till Köpenhamn. Även om han använder sin lilla scooter kräver det mer fysisk ansträngning än vad han är van vid.
Vi har sett vitsippor, buskar och träd slå ut och kört genom fantastist vackra områden. Sverige är så vackert och har en spännande och skiftande natur. Här hemma har vitsipporna precis slagit ut och buskar och träd förbereder sig för explosion.
Livet i husbilen fungerar, det krävs lite övning att samsas på en så liten yta. När Mats hade arrangerat upphängning av sin syrgasslang gick det lättare. Det blev så bra att det kanske blir upphängning här hemma också i framtiden. Husbilens ålder innebär att en del saker behöver repareras eller bytas ut. Vi ska idag göra en lista över de saker som ska fixas innan nästa tur. Under resan fixade vi en läckande toastol, en trasig gasollucka och senast igår ett trasigt stänkskydd.
Vädret har inte varit perfekt. Husbilsuterummet har vi nästan inte alls kunnat nyttja. Även när solen skinit har vinden varit för kylig. Under ett par tre dagar hade vi behaglig temperatur.
Det största och mest påfrestande problemet har varit våra otränade hundar. De är inte tränade att gå i koppel, möta främmande människor och låta människor och djur passera utanför fönstret utan att reagera. Maja och Bianca trivs i sin bur som varit uppställd på en av sängarna under resa och på dagtid. Under resorna håller de sig lugna i buren och Putte som är fastspänd i en sele trivs. Men när vi lämnar dem ensamma i buren i bilen har de lärt sig öppna buren och Maja skäller nervöst praktiskt taget hela tiden. Oturligt nog började hon att löpa under resan vilket inte gjorde det hela lättare. Låsningen till buren har vi fixat men vi har inte kunnat göra aktiviteter med dem kvar i bilen vilket varit synd.
Hundarna lärde sig en hel del under resan men vi ska träna dem ordentligt inför nästa resa. För fler husbilsresor kommer det att bli!
Lasse har skött plantorna väl!
Det var skönt att komma hem. Hundarna sprang lyckliga runt i trädgården och slocknade sedan i varsin fåtölj. Mats, Lasse och jag drack tysk brandy efter att ha ätit och tagit det nödvändiga ur husbilen. Jag la mig tidigt och sov otroligt gott.
Idag ska husbilen, som fortfarande står parkerad framför grinden, tömmas och vi ska ta tid att landa.
Äntligen fick jag träffa Åsa! Regnet öste mestadels ner så vi körde hem till henne. Hon saknar hiss så Mats och hundarna stannade i husbilen medan vi träffades några timmar i lägenhetn. I augusti flyttar hon till Oslo i två år för att ta sin master.
Vi tog en promenad i duggregn förbi deras kolonilott och åt sedan pizza tillsammans med Mats i husbilen. Jag planerar redan en Osloresa i höst!
Det var det andra heldagsregnet på resan och vi har inte haft tur med vädret. Det har varit blåsigt och kallt. Efter tre veckor och när vi nu har träffat alla barn och många vänner längtar vi hem!
Dagens resrutt med den sista övernattningen i Värmland är inplanerad.
Regnet har öst ner i natt och väderprognosen säger att det ska fortsätta regna hela dagen. Inte ens hundarna vill gå ut! Vi ska träffa Åsa idag och vi får se om hon kommer hit eller om vi kör hem till henne.
Vi njöt av gårdagens ”bara vara”-tillstånd. Det var välbehövligt. Mats körde scootern till affären och rastade hundar och jag gick en skön skogspromenad. Solen sken och det blåste lika kallt som tidigare. Valborfirande struntade vi i och märkte inte något av det.
Idag ska vi själva fira Valborg och tar en vilodag utan besök. Det är lite fler husbilar men lugnt och skönt här.
Vi har alla vant oss vid husbilslivet och det flyter på rätt bra och det är skönt att inte byta plats på några dagar.
Mats tittar på formel 1.Jag skålar med systrarna i Skarpnäck!
Igår kom Mats bror Lasse men fru (vars namn jag varken kan stava eller uttala) på besök. Vi hade en trevlig och god lunch i husbilen, solen sken men blåsten var isande.
Igår besökte vi Marianne och Jerry som bor några mil härifrån. Vi fick ovanstående konstverk gjort av Marianne.
Det är mycket värdefullt att byta erfarenheter med andra som lever under liknande omständigheter. Tiden går fort, samtalen är intensiva och jag glömmer att fotografera! De har byggt ett fantastiskt fint och anpassat enplanshus med vacker utsikt över en sjö.
Igår lämnade vi Skåne och körde till Göteborg. I Skåne finns det vägar överallt och det är både vackert och intressant att köra den närmaste vägen enligt vår gps.
Vi står nu i Partille och har bokat in oss till den 2 maj. Vi undviker havet eftersom det blåser kraftigt och kallt och folktäta ställplatser med tanke på hundarna. Vår planerade resa uppåt längst västkusten skjuter vi på framtiden eftersom vi inte kan vistas utomhus längre stunder. Dessutom har akvarellmuseet stängt fram till 7 maj. Om Mats pälsar på sig kan han köra rastningsrundor med hundarna men huvudsakligen tillbringar vi tiden inne i husbilen. Efter Göteborg tar vi vägen hemåt genom Dalsland och Värmland. Vi ska försöka ta det lugnt och göra några övernattningsstopp.
På denna ställplats är det lugnt med ett fåtal husbilar/husvagnar utspridda på området.
Vi tränar hundarna intensivt (bättre sent än aldrig) till husbilslivet och gör vissa framsteg men Maja har oturligt nog börjat löpa och är extra orolig.
Idag ska vi besöka Marianne och hennes man som bor i närheten. Hon har PAH och vi träffades på Fåröträffen för ett år sedan. Åsa har kommit hem från sin resa och ska arbeta några dagar innan vi träffas. Bror Lasse ska komma hit på besök någon av dagarna.
Jag har precis morgonrastat hundarna i frostigt gräs!
Igår hade Åsa och jag en fin dag. Vi tog en långpromenad, år gott, spelade yatzi, pratade och ”hängde” med varandra. Det är värdefullt och så härligt att få egen tid tillsammans! Elin och Åsa kommer tillbringa julledigheten på släktgården i Ornäs men firar julaftonen tillsammans med oss.
Innan jag åker ska vi idag hem till en av Åsas vänner och fika tillsammans med hennes barn som jag aldrig har träffat. Mitt tåg går vid 12 och klockan 17 blir jag mött i Borlänge. Det ska bli mysigt att träffa flocken och Mats igen. Borta bra men hemma bäst!
