Jag tycker att det känns som om jag alltid har åkt skidor. Mamma och pappa tog med oss ut i naturen året om men jag minns mest våra skidturer. Bilen packades full med matsäck , skidor och människor. Ibland for vi flera bilar och tog oss sedan för egen maskin upp och ner från fjället. Om vi inte for iväg åkte vi 5 km spåret som gick förbi vårt hus. De berättar att jag som 5-åring åkte med, de kunde köra lite före och vår hund sprang emmellan oss. När de kört en bit ställde de sig och väntade och det de hörde först var min sång. Jag sjöng mig fram i skidspåret!

Det är fantastiskt att se våra kläder och utrustning. På skogsutflykterna kunde även vi barn ha kjol eller klänning. Pappa tjärade skidorna en gång per år och när det blev klabbföre hade vi alla stearinljus med oss som vi gned med under skidorna i stället för valla.