Nu återstår att se till att fixa grindarna och få upp seglet, sedan är jag nöjd med framsidan. Hundarna kan vara ute med oss okopplade.

Ikväll kommer min barndomskamrat Kalle Gustavsson att titta in på väg från barndomshemmet i Lillhärdal till Stockholm där han bor. Vi har inte träffats på 35 år minst. Vi lekte ofta och mycket under de år vi bodde i Lillhärdal. Jag har inte ett enda foto på oss men minns hans snälla mamma Maja som bjöd på mellanmål i köket. De bodde några hus bortanför oss. Jag la ut lite Lillhärdalsbilder på Facebooks Lillhärdalssida och på så sätt fick vi kontakt. Det ska bli kul att träffa honom!

Vi har svårt att veta hur lång tid Mats behöver för att återhämta sig efter förkylningen. Att hosta på nätterna när han redan tidigare har problem att få den luft han behöver… hur länge ska det pågå? Att återhämta sig till ett uruselt läge är också svårt att bedöma. Idag har vi övervägt akuten men avvaktar till i morgon då det är vardag.

Just nu slumrar Mats i fåtöljen, hundarna har fått mat och blivit rastade och slumrar runt Honom. Putte lyckades nyss ta sig ut på en utflykt utanför tomten men kom så fort jag ropade  på honom som tur var. Ute är lugnt, grått och regnet hänger i luften, lite som mitt känsloläge. Just nu är det lungt, ingenting känns riktigt roligt och en rastlöshet och mindre oro hänger i luften. Vi brukar säga att allt är som det ska, men just nu känns det inte så. Just nu känns det som om ingenting är som det ska. Och jag vet – sådant är livet! Det kommer bättre tider, jag tränar tålamod!