Snart är drygt ett halvt års väntan över. Både Mats och jag väntar på  ett besked om hans hälsa som vi kan förhålla oss till. I helgen har jag vågat inse hur hårt det sliter på oss. Vi ”fördriver” tiden och längtar till nästa dag och nästa dag. Det har varit svårt att leva i nuet och fånga dagen. Men snart vet vi mer!