månadsarkiv: november 2017
Sorg och glädje
Snön har bäddat in oss i ett vitt vackert täcke. Här i Arkhyttan är det bara ett tunt täcke, nollgradigt och mest regn. Bara några kilometer härifrån ökar snötäcket och i Borlänge föll det nog en dm igår.
Sorgen har bäddat in mig med någon slags känslotäcke. Jag hade glömt bort hur fysisk sorg kan vara. Britt kommer alltid att saknas mig. Åsa la ut detta fina igår:
Jag nåddes också av ett glädjebud igår. Fd arbetskamraten Ewelina skickade denna bild på sitt första barn, 10 veckor gammal! Livet går vidare, precis som det ska…
Britt
Idag dog världens bästa farmor. Åsa, Ingrid och Ylva sammanstrålade på sjukhuset. På eftermiddagen for Ingrid och Åsa till Arkhyttan och vi hade en skön, lugn kväll tillsammans.
Vi pratade med Elin som ska följa med sin vän Elin till Köpenhamn på kungliga äventyr några dagar.
Ha det bra Britt i din värld, du saknas mig!
Snabbvisit
Igår kom Åsa på snabbvisit. Deras farmor, 96 år, ligger på sjukhuset i Falun efter en hjärtinfarkt. Åsa var i Stockholm och reste hit för att träffa henne. Hon stannar någon dag och lånar bilen för att kunna besöka henne fler gånger.
November är snart över, äntligen!
Livet
Morgontankar
Lördag morgon, jag sitter i min myshörna och vaknar långsamt. Hundarna är matade och rastade, morgonkaffet är uppdrucket och det finns tid för reflektion. En av veckans mysigaste och viktigaste stund.
Nästa helg är det första advent och det börjar bli dags att planera inför julen. Joel och Johanna kommer hit och är med oss en vecka före jul, Elin och Åsa firar julen med sin pappa men planerar att komma hem däremellan. Det ska bli fint att träffa dem och skönt att få en paus från vardagslivet. Jag hoppas att jag ska få ro att måla/skapa lite också.
Jag tog skott från Karins novemberkaktusar när jag var hos henne senast och upptäckte idag att de börjat blomma! Dags att plantera.
Telefon
Lillhärdal var bland de sista orterna i Sverige som ringde via växeltelefonist. Så här såg telefonen ut och vi använde inte nummerskivan utan veven och fick då prata med en telefonist ( de satt i ett hus mitt i byn) som kopplade samtalet vidare. Det hände att vi fick svaret att det inte var någon ide att ringa eftersom den vi sökte precis hade promenerat förbi. Vårt telefonnummer var 63.
Äntligen är det fredag och om en vecka är det första advent. Det händer mycket på jobbet och det tar det mesta av min energi.
Mats har idag gjort sin sista undersökning och efter 8 månaders undersökningar och väntan ser vi fram emot att få en diagnos och att ha något att förhålla oss till.
I helgen ska vi påbörja nedflytt av sovrummet. Vi anpassar oss till vår nya livssituation, trappor är ett hinder för Mats…
Lillhärdal
Ett flygfoto från 50-talet över skolan i Lillhärdal väckte många minnen. Vi bodde i en lärarbostad och hade skolgården som lekplats. I huset bodde lärare med familjer. Tant Mattis, Annika och Martin med mamma Birgit… Några hus bort bodde Kalle Gustavsson som jag lekte mycket med. I huset bredvid bodde Gittan som min syster Gigi hade som lekkompis och i funkishuset längst bort bodde Märta och Bosse Aurell.
Jag har gjort några fler svartvita foton från min vardag.
Maja Piraya
Övertrött
Efter en tuff vecka för både Mats och mig laddade vi för en avslappnad fredagskväll med irish coffee och TV. Men efter att blivit hämtad av Mats och plockat ner vår konst i bystugan kollapsade jag. Min kropp sa ifrån och jag trodde jag fått magsjukan. Jag gick och la mig med spyhinken bredvid sängen kl 19. 11 timmar senare vaknar jag och inser vad som hänt. Jag var inte magsjuk, bara helt utpumpad! Tji fick den fredagskvällen!
Ytterligare en tuff arbetsvecka återstår och vi har en deadline den 27 november. Därefter måste jag ta det lugnare, att köra så här hårt en kortare period är ok men det håller inte i längden.
Våra svenskvarande barn träffades igår hos Joel och Johanna i Helsingborg. Vi fick lite rapporter därifrån!
Åsa ska följa med Elin till Malmö för att hjälpa henne komma i ordning. Vi är glada över att de bor nära varandra, träffas och hjälper varann!