kände jag att något var förändrat. Subtilt men annorlunda. Kroppen kändes loj och jag var lite yrslig.

Efter att ha druckit mitt morgonkaffe och funderat en stund, tror jag att jag vet vad det är. Jag börjar slappna av, stadiumet då jag varit i ständig beredskap håller på att släppa. Jag kan låta bli att lyssna/kolla Mats andning och tillstånd hela tiden och låter allt vara som det är. Undra på att kroppen känner sig lättad!

Här om kvällen, gick vi ut i husbilen och bara satt. Nu har äntligen husbilssäsongen börjat, vi kommer att utnyttja den så mycket det bara går. Det är vår frihetsbil nummer 3.

Allt är som det ska!