5 maj
När jag blev sjukskriven, snön hade försvunnit och första maj närmade sig, kände vi att vi måste göra något för att bryta vår situation. Vi bestämde oss för att dra iväg, bära eller brista. Det kändes nästan livsavgörande! Akutmottagningar finns i hela Sverige.
Mats holländska kusin Helena skulle komma hem till Skåne en vecka och jag hade inte besökt Skåne på 3-4 år. Jag ville gärna se Joel och Johannas lägenhet och koloni i Helsingborg och besöka Elin i hennes atelje’ i Malmö.
Vi påbörjade resan genom att åka till Boas 50-årsfest i Täby. Sista april firade vi i husbilen på en regnig campingplats i Helsingborg. Den 2 maj reste vi via Elin i Malmö till Helena med familj i Lökaröd utanför Degerberga.
Det var tydligt hur annorlunda husbilslivet blivit sedan den förra. Mats orkade köra kortare sträckor men behöver vila mycket, beroende på dagsform och nattsömn. Han orkar inte gå någon längre sträcka, han går med käpp och vilar var 10:e meter. Jag sköter det mesta av körningen och det praktiska, hundarnas rastning och i och urpackning.
Vi mådde bra av att träffa våra barn och se nya och kära vyer. Jag satt en stund vid mamma och pappas grav i Bjärnum och pratade med dem. Joel, Johanna och Elin var glada att visa sina hem för oss. Mats och Helena har en nära relation, hon är nästan som en syster för honom. Nu fick de tillfälle att prata och umgås. Helena gav Mats Qi Gong-healing som gav effekt direkt!
Vi stannade i Lökaröd i 2 nätter och igår beslutade vi oss att köra hem. I Skåne var bokskogarna precis utslagna och det var gudomligt vacker, att möta våren i Skåne är oslagbart!
Hemresan hade vi tänkt ta i 2 etapper. Det är lämpligt att köra 4-5 timmar per dag. Men hemresan blev dramatisk. När vi kommit ut på E4:an och skulle byta chaufför låste sig växellådan i 5:ans läge. Mats var snabbtänkt och beordrade mig att fortsätta köra tills vi kom fram till Jönköping och hade reparationsmöjligheter. Många tankar for genom våra huvuden, skulle vi behöva lämna bilen på en verkstad igen, ta hyrbil med alla hundar och… Efter en lång tids diskussion och körning, strax innan Värnamo, hoppade växen ur till friläge och vi kunde med lätthet använda de fyra andra växlarna. Då beslutade vi att inte testa 5:an utan köra i 80 hela vägen hem och det gick bra. Totalt tog resan 12 timmar med långa stopp. Mats körde kortare stunder men från Örebro körde jag.
Idag är vi mycket trötta efter gårdagen men jag märker vilken nytta resan har gjort, framför allt för Mats!
Vi ser på detta som en hälsoresa och helt självklar och nödvändig. Husbilen är vår sommarstuga och rekreation, barn och familj är helande och livsviktiga. Jag hade inte en tanke på att någon kunde tänka något annat. Jag skriver aldrig något om våra resor på facebook trots att jag bara delar med mina vänner. På Instagram hade jag lagt ut några bilder och här i bilddagboken skriver jag om allt jag vill dela med mig av och det är offentligt. Jag har aldrig ångrat eller haft obehag av det jag delat med mig av.
Nu fick jag signaler om att vår husbilsresa kunde tolkas felaktigt framför allt av försäkringskassan. De har ännu inte godkänt min sjukskrivning och det är lite osäkert om den godkänns av dem enligt läkaren.
Jag måste vara hemma ytterligare ett tag och om de inte godkänner sjukskrivningen kommer detta att vara min sommarsemester. Oron över Mats och vår framtid håller på att släppa men oron för hur försäkringskassan ska svara (det kan ta upp till 30 dagar) har tagit över förutom ilskan över att det går att ifrågasätta vår situation och vårt val!
Vi funderade på att lösenordskydda mina inlägg för att förhindra missuppfattningar men har beslutat oss för att låta bli. Det här är vårt liv som vi tar ansvar för på det bästa sätt vi kan!
3 maj
En av mina svenska favoritplatser är Österlen. Nu står vi i Helenas trädgård i Lökaröd. Helena plockar nässlor till lunchen.
Mats har en sämre dag och natten var besvärlig. Bra att vi då bara ska vara här och ta det lugnt. Vi märker att vår ork är nersatt men vi har svårt att anpassa oss och hitta rätt nivå på det vi gör. Hundarna vänjer sig mer och mer vid husbilslivet. Putte är lycklig hela tiden. Maja är rädd för nya saker och när de skjuter på skjutfältet är det lite otäckt. Donna blev lite piggare igår men hon går med tunga steg och vänder snabbt hemåt på promenaden.
I morse väcktes jag av göken och annat fågelkvitter. Husbilslivet innebär en närmare naturupplevelse, jag njuter!
