månadsarkiv: april 2018

Vi drog iväg

med husbilen vid 10-tidens lördags, vilken härlig känsla det är! Jag fällde några glädjetårar, det var ett tag sedan vi for iväg med frihetsbilen.

Först skulle Boa grattas på 50-årsdagen. Ellinor och familjen hade ordnat en överraskningsfest. Det var en fantastiskt mysig fest med släktingar och vänner.

Vi stod med husbilen på deras garageuppfart. På natten började det regna och vid 9-tiden fortsatte vi resan söderut. Vi körde E4:n ner till Markaryd och står nu på Vittsjö camping.

Vindrutetorkarbladen trillade av men vi hade nya med oss och kunde snabbt stanna och sätta dit de nya.

Det tar lite tid för hundarna att vänja sig vid husbilslivet, särskilt för Maja som inte varit med tidigare. Hon sitter i en egen bur bak i stora hundburen när vi kör och gråter/gnäller emellanåt. Vi själva tar lätt i för mycket och igår var vi ordentligt trötta och gnälliga. Vi måste lära oss att göra kortare körsträckor när vi kan välja.

Idag ska vi köra till Helsingborg. Men först gör vi ett stopp vid mamma och pappas (  och mormor, morfars, Ingegerds) grav i Bjärnum.

När jag vaknade

kände jag att något var förändrat. Subtilt men annorlunda. Kroppen kändes loj och jag var lite yrslig.

Efter att ha druckit mitt morgonkaffe och funderat en stund, tror jag att jag vet vad det är. Jag börjar slappna av, stadiumet då jag varit i ständig beredskap håller på att släppa. Jag kan låta bli att lyssna/kolla Mats andning och tillstånd hela tiden och låter allt vara som det är. Undra på att kroppen känner sig lättad!

Här om kvällen, gick vi ut i husbilen och bara satt. Nu har äntligen husbilssäsongen börjat, vi kommer att utnyttja den så mycket det bara går. Det är vår frihetsbil nummer 3.

Allt är som det ska!

Maja

För ett år sedan kom Maja till oss! Hon hette då Ella men det var för likt Bella så hon fick snabbt namnet Maja. Passar henne bra, piraja och aja baja… en älskad självständig, smart och tjuvaktig hund som dödat våra hönor, slaktat våra soffor och kökshanddukar, ätit upp ett oändligt antal stekspadar, diskborstar, toarullar, skor och …

väckarklocka

Jag hade väckarklockan på ringning idag. Mats ska till Avesta lasarett på besök nu på morgonen. Jag blir påmind om min låga stresströskel, känner mig pressad av att ha en tid att passa, här sitter jag och önskar att dagen hade varit ett oskrivet blad…

Igår uträttade vi ärenden i Hedemora och Säter, jag fick också iväg momsredovisningen av företaget. På kvällen var vi på jaktårsmöte i bystugan. Vi hoppas kunna vara med på älgjakten här i Arkhyttan, den är 19-21 oktober. Vi kommer att dela på en plats, antingen turas vi om eller sitter tillsammans. Det är bara att hålla tummarna att vintern kommer sent i år!

Lugn

I natt var jag vaken några timmar pga nackvärk. Jag har i många år emellanåt fått en typ av värk som sätter sig i högerörat men har sitt ursprung fån rygg/nacke.

Gårdagen var en lugn dag, den anspänning, kraft och ilska jag burit på håller på att släppa. Vi blev bjudna på fish and chips av Gerd och Klasse, så gott och trevligt! Sommardäcken är på husbilen, Lasse ska byta däck på Toyotan samtidigt som han fixar ett rosthål. Vi har fantastiska vänner som stöttar i vått och torrt!

Vädret fortsätter att vara bra, hönsen spatserar runt i trädgården och gräset börjar bli grönt. I går såg jag de första vitsipporna!

Lättad

Jag känner mig oerhört lättad över att inte behöva oroa mig för hur vi ska få vårt liv att fungera. Jag är sjukskriven och får tid på mig att komma tillbaka i normala gängor igen. Vi får tid att börja läka, fundera och anpassa våra liv efter våra nya förutsättningar.

Maja och Putte leker hårdhänt med varandra, det är inte så lätt att fånga det på bild.

Sjukskriven

Min husläkare sjuksrev mig från idag tom 31 maj. Han varnade för att försäkringskassan kan protestera, så nu hoppas vi att de ska acceptera!

Ett steg närmare lugn, ro och återhämtning!

 

Gnäll

Igår morse var det nära att vi åkte in till akuten igen. Mats fick inte luft… Det blev senare lite bättre och vi kunde vara ute, Mats satt och passade skräphögen som vi eldade för tredje dagen. Jag städade hönshuset och samlade hönsskit. Vi kan inte ta med det till Joel och Johanna i husbilen som vi tänkt, det stinker! Det får hamna under våra hallonbuskar i stället.

Gnäll 1: Jag sover bra och mycket och tror att jag behöver det. Oftast när jag ska kliva upp har jag väldigt ont i mina höfter, jag kan knappt resa mig och måste stå stilla tills smärtan ger med sig lite efter 10-15 sekunder. När jag varit igång ett tag blir det bättre och på eftermiddagarna märker jag inte alls av det. Just nu verkar jag ha ett artrosskov, fingrarna värker mer än vanligt också.

Gnäll 2: Psoriasen håller sig till tummar och lillfingrar förutom armbågar och lite i hårbotten. Att inte kunna använda händerna fullt ut minskar livskvaliten rätt betydligt.

Gnäll 3: Oron över Mats tillständ. Jag märker att jag spänner mig och hajar till varje gång han andas konstigt, snyter eller reser sig. Ständigt beredd att agera… När Mats är ensam kan han inte göra något fysiskt med risk för att svimma, blöda näsblod eller behöva åka in och få hjälp med andningen. Han ska inte vara ensam! När jag är med kan han göra en del sysslor, får träning, annat att tänka på och mer meningsfull tillvaro än att bara sitta stilla.

Gnäll 4: Oron över mitt tillstånd. Det senaste årets anspänning tillsammans med mitt krävande arbete har satt djupa spår. Jag är labil, känner mig ofta gråtfärdig över småsaker och omänskligt trött. Jag är på gränsen till utbränd och orkar inte ens tänka tanken att jag ska börja arbeta…

Gnäll 5: Att vara beroende av läkare och försäkringskassan är tungt. I eftermiddag ska min husläkare ringa upp mig och jag oroar mig för att han inte kommer att sjukskriva mig. Om han inte gör det måste vi vänta 3 veckor på besked från försäkringskassan. Och hur gör vi då?

Det finns alternativa lösningar t ex att jag tar ut årets semester redan nu eller att jag går i förtidspension, men det är inga bra lösningar. Hjärnan går på högvarv och det vi mest av allt skulle behöva är lugn och ro!

en sämre dag

Idag har Mats en av sina sämre dagar då luften inte räcker till. De senaste två dagarna har han varit bättre. Det är en berg och dalbana!

Jag har inspekterat hönsen. 1 vit tupp och 6 hönor är kvar. Vi får se hur det påverkar äggproduktionen. Joel och Johanna vill ha hönsskit till sin koloniträdgård. Jag samlar hönsskit och städar hönshuset.

Hönsdramatik

Idag beslutade vi oss för att Donna och Maja själva skulle få springa ut i trädgården genom hundluckan. Vi har haft stängt i vinter eftersom vi haft så mycket snö att staketen blev för låga. Putte är en rymmare så honom vågar vi inte släppa fri.

När jag var ute och hängde tvätt hörde jag hur hönsen skrek och det visade sig att dörren till hönshuset blåst upp. Majas jaktinstinkter går inte att hejda så hon hann döda 5 av hönsen. Bl a tuppen Arne och 2 av våra bästa värphönor. De överlevande gömde sig, En tupp hittade vi i ena trädgårdshörnan, Cecilia och Ami gömde sig i ett rede. Några hönor gömde sig utanför staketet och jag hittade dem efter lite sökande. Ännu saknas en höna.

…så nu får inte Donna och Maja gå ut i trädgården ensamma längre!

Vi har kollat markisen och fyllt på vatten i husbilen. Vi hade svårt att fatta vattensystemet men fick hjälp av erfarne Hasse. På måndag byter vi till sommardäck och sedan är det mesta fixat inför skåneresan på lärdag.