Äntligen kan jag sluta att oroa mig och ägna mig åt att läka. Det finns hopp om att Mats ska bli piggare och jag är sjukskriven och kan ta riktig semester i sommar. Livet känns mycket lättare, säkert också på grund av det ljuvliga vädret som lockar till utomhusvistelse.

Problemet med husbilen kommer att lösa sig, även om det tar tid. Förhoppningsvis har vi fixat den till min semester i juli. Vi har testat bilen så pass mycket att vi vet att den passar oss bra och tänker behålla den ett bra tag så reperationen av växellådan blir en investering.

Jag har problem med ett 20-tal bett på benen. Myggen har inte visat sig än och vi tror inte att hundarna har djurloppor. Jag reagerar starkt på betten och de kliar, framför allt på nätterna. I natt var jag uppe några timmar och gjorde allt jag kunde för att lindra klådan. Efter vad jag kan förstå är det fågelloppor, de kan drabba människor som krattar gräsmattor, vilket jag gjorde barbent i veckan. Jag har också gått barbent in till hönsen. Nu är det slut på det!

Psoriasen sprider sig, vilket är besvärande och hindrande, jag får lätt självsprickor och huden är ömtålig under fjällen.

Nu ska jag möta en ny sommardag!