Om jag ska urskilja en av alla de känslor som härjar inom mig och som är mest dominerande,  är det lugnet. Som bomull lägger det sig runt min kropp och i mitt huvud.
Det känns lite snopet att avsluta yrkeslivet så abrupt. Det känns ledsamt att min kropp tvingades göra händerna obrukbara och att jag inte orkade hålla ut den sista tiden. Förnuftmässigt förstår jag min situation och varför det blivit som det blivit men känslomässigt är det kaos.

Eftersom jag är känslomänniska och har valt att leva nära mina känslor har det också varit oundvikligt att jag hamnat i fysiska och psykiska svackor ett antal gånger i livet.

Sjukskrivningen har gett mig möjlighet att släppa fram alla känslor och tankar, händerna tvingar mig att vila och nu sitter jag här i min favorithörna med morgonkaffet och känner ett lugn. Känslor, oro, tvång och måsten rinner av mig.

I mitt tillstånd är internet och de sociala medierna fantastiska. Jag kan bearbeta och skriva av mig och dessutom få så mycket tillbaka. Förutom bilddagboken där jag inte ger möjligjet till feedback får jag mail med uppmuntrande hälsningar, facebook svämmar över av kommentarer och medkänsla och så även instagram. Tack för det, det betyder oerhört mycket för mig!