månadsarkiv: november 2018

Dagvill

När jag vaknade i morse trodde jag att det var lördag men vid 6-tiden satte vardagstrafiken igång och verkligheten kom ifatt mig. Elin reste igår kväll och är nu tillbaka i Malmö men om tre veckor är hon här igen!

Dagarna går och äntligen närmar sig november sitt slut, på söndag är det första advent och vi kan njuta av att gå julen till mötes. Härligt!

Min chef ringde här om dagen och när jag berättade om hur vi mår och vår situation förstod jag hur eländigt det låter och faktiskt är. Mats kämpar med klåda och sömnproblem, jag är utmattad och har oanvändbara händer. Men det fantastiska är att vi är bra på att leva i nuet och ta till vara på stunden, då blir det jobbiga så mycket lättare att bära. Att tiden rinner iväg är oviktigt, särskilt nu när vi båda är lediga. Det vi inte gör idag blir gjort en annan dag.

November

Det finns ingen annan tid på året då det absolut inte gör något att dagarna rinner iväg. November är snart slut tack och lov!

Vi är inne i en period med hög klar luft, rimfrost och solsken, det är gudomligt vackert ute. Att vistas ute i solen och den rena luften under dagspromenaden gör underverk med humör och hälsa. Elin går ibland flera extra rundor vilket även gör Putte gott.

Mats klåda och sömsvårigheter håller i sig men han kämpar på, jag skulle ge vad som helst för att det skulle vända och att han mår bättre! Mina händer är nog bättre men jag har lite bakslag just nu. Tålamodet tränas av oss alla!

Jag har helt släppt tankarna på jobbet. Nästa vecka ska jag hämta hem mina saker, mitt rum är övertaget av en annan. Den 12 december ska jag träffa min chef, äta jullunch och bli avtackad, därefter är det slut förutom att jag eventuellt kommer att fortsätta med beredskapen ett tag framöver.

Det är fint att ha Elin här, jag är så lycklig över att våra barn trivs och vill vara här hemma. Allt är som det ska!

Pensionärsliv

Vi har soliga, frostiga och vackra novemberdagar med minusgrader. Elin ger oss alla energi, inte minst hundarna som får extrapromenader. Hon fotograferar flitigt och delar med sig av de vackra vyerna.

Mats fick medicin och sov det mesta av förra dygnet, välförtjänt och viktig sömn. Däremot fungerade inte medicinen nästa dygn, så i natt var han vaken hela natten igen… Det kommer att ordna sig tillslut men som Elin sa: Någon av oss sover alltid…


Det är så bra att det måste vara sant, mina händer har blivit ännu bättre!

Sömn

Jag fortsätter att sova gott och mycket, sömnen är läkande. Mats däremot har stora problem. Hans klåda kommer och går och han har under senaste veckan inte sovit en enda natt ordentligt. Han lägger sig och försöker sova men ger upp efter några timmar. Ett par timmars sömn i fåtöljen och någon timme på dagtid ovanpå sängen är den sömn har fått. Vi söker nu hans läkare för att få hjälp med både klåda och sömn.

Det är mysigt att ha Elin hemma, vi njuter allesammans!

Hemma

Novembermörkret är tungt. Som tur är har Elin kommit hit och sprider ljus i mörkret.

Under gårdagen promenad fotade hon Arkhyttan, vädret och oss.

9

Jag är nöjd!

Jag summerar mitt arbetsliv.

Första sommarjobbet var hos vaktmästeriet på Bibliotekstjänst i Lund. Sedan blev sommarjobbet hemtjänsten i Gävle.


Under lärarhögskoletiden arbetade jag på kollo på Barnens ö.


Som 23-åring var jag färdigutbildad mellanstadielärare och arbetade under 16 år i skolor i Falun ( Bjursåsskolan, Hosjöskolan, Britsarvskolan, Morbygdens skola), Smedjebacken och Luleå.


Under 5 år var jag projektanställd på Teknikens hus i Luleå. Jag arbetade som alkoholinspektör i Luleå under min omskolning till systemutvecklare.

Som systemutvecklare började jag på Banverket som sedan blev Trafikverket. Där har jag arbetat i drygt 18 år. Jag avsluter med befattningen senior projektledare.

Jag trivdes som lärare och museipedagog, liksom systemutvecklare och projektledare. De allra flesta åren har jag med glädje gått till arbetet. Jag tycker också att jag gjort en hel del bra saker, jag är nöjd!

Ofattbart

Långsamt och i korta stunder inser jag att jag aldrig mer behöver yrkesarbeta. På hundpromenaden, vid kvällstandborstningen och på söndagskvällen slår det ner som en blixt, jag är fri!

Mina långa och lugna morgnar är inte bara helglyx utan kan bli vardag. Jag kan unna mig o-dagar när jag vill. Efter 40 års yrkesarbete har jag svårt att förstå… Första prioritet är ändå att återfå min energi och och bli bra från min psoriasis. Det verkar ta tid och måste få ta den tid det behöver. Därefter kan jag planera om det är det jag vill, jag vill kanske bara fortsätta ta var dag som den kommer. Husbilslivet ligger högt i kurs och jag skulle vilja lära mig skulptera om mina händer kommer att tillåta det.

Elin planerar att komma hit under veckan, det ser vi fram emot!

bouillabaisse

Gårdagen blev en aktiv dag. Jag dammsög huset medan Mats besiktigade husbilen som inte fick någon anmärkning. Grannen Klasse bjöd på fantastiskt god bouillabaisse och vi hade en trevlig kväll hemma hos dem.

Idag har Mats, hundarna och jag kurat gryning igen. Vad dagen i övrigt kommer att innehålla återstår att upptäcka. Vi börjar med att titta på vinterstudiopremiär.

Fingrarna blir långsamt bättre…

En O-dag

Det var länge sedan jag vaknade i harmoni, helt utan värk eller olust men i morse hände det! En månads isolering och häckande har börjat ge resultat. Jag har inte en enda självspricka på fingrarna heller.

Mats undersökning ligger som ett litet orosmoln, i övrigt känns allt bra. Husbilen är lagad, vi har fixat Viasat som funkat dåligt ett tag, vi har en intresserad Toyotaköpare och julen närmar sig!

Det ligger djupt rotat i mig att jag ska nyttja varje hemmadag på bästa sätt, jag har haft långa arbetsdagar och bara orkat sköta hemarbete på lediga dagar. Innan Mats blev sjuk skötte han det mesta här hemma men de senaste åren har han inte orkat. Jag har äntligen börjat förstå att jag kan låta en dag gå ”till spillo” och strunta i allt jag inte vill göra. Igår tog jag mig en sådan ”o-dag”, vilken befrielse – Det kommer en ny fri dag i morgon!