Kärleken till barnen är djup och ibland smärtsam, jag har försökt att ta hand om mina rädslor för att skona dem från mina farhågor. Att glädja mig åt deras liv, framgångar och vardag är fantastiskt. Den Glädjen är större än något annat! Likaså är det en ära att få ta del av det som är tungt och viktigt för dem. De engagerar sig i mig och ger mig en obeskrivbar styrka som mamma, kvinna och människa!

Den glädje och kärlek jag känner inför Mats, min underbara livskamrat är också fantastisk. Att dela hans glädje när han fick några år på sin önskemotorcykel eller när han sitter hemma i Arkhyttan och är lycklig över mina spanienresor. Att dela smärtor, sjukdomar och sorg är också möjligt och fantastiskt befriande! Vi stärker och stödjer varandra, i vått och torrt.

Kärleken till min systrar är också stor och har blivit mer tydlig sedan våra föräldrar dog. Jag insåg igår vilken lycka jag känner över att de är tillsammans i Karins fina hus i Spanien. Självklart hade jag gärna varit där själv men att veta att de är där och har det bra räcker!

Mats och jag kurade gryning idag också. En ny epok i våra liv börjar ta form…