månadsarkiv: oktober 2018

Lugn

Om jag ska urskilja en av alla de känslor som härjar inom mig och som är mest dominerande,  är det lugnet. Som bomull lägger det sig runt min kropp och i mitt huvud.
Det känns lite snopet att avsluta yrkeslivet så abrupt. Det känns ledsamt att min kropp tvingades göra händerna obrukbara och att jag inte orkade hålla ut den sista tiden. Förnuftmässigt förstår jag min situation och varför det blivit som det blivit men känslomässigt är det kaos.

Eftersom jag är känslomänniska och har valt att leva nära mina känslor har det också varit oundvikligt att jag hamnat i fysiska och psykiska svackor ett antal gånger i livet.

Sjukskrivningen har gett mig möjlighet att släppa fram alla känslor och tankar, händerna tvingar mig att vila och nu sitter jag här i min favorithörna med morgonkaffet och känner ett lugn. Känslor, oro, tvång och måsten rinner av mig.

I mitt tillstånd är internet och de sociala medierna fantastiska. Jag kan bearbeta och skriva av mig och dessutom få så mycket tillbaka. Förutom bilddagboken där jag inte ger möjligjet till feedback får jag mail med uppmuntrande hälsningar, facebook svämmar över av kommentarer och medkänsla och så även instagram. Tack för det, det betyder oerhört mycket för mig!

Läkarbesök

Jag fick tag på min läkare under hans telefontid och träffade honom lite senare. Mats hade inte sovit mer än 2 timmar i natt på grund av klådan så han stannade hemma och tog igen sömn.

Mats och jag har samma husläkare sedan många år och han känner till oss väl. Han tittade på mina såriga psoriasishänder och lyssnade till min livssituation och sjukskrev mig fram till jul. Han var lite osäker på hur försäkringskassan kommer att förhålla sig, så jag får vänta på deras besked innan jag definitivt vet. Det känns omtumlande och befriande och overkligt. Det kan innebära att jag redan har gjort min sista arbetsdag…

Jag kontaktade min chef och en arbetskamrat och diskuterade hur vi ska göra, bl a tömmer de mitt rum eftersom vi är så trångbodda. Skulle jag behöva in och arbeta löser det sig med tillfällig arbetsplats.

Det kommer nog att ta några dagar innan jag förstått vad som hänt. Kan jag börja leva pensionärsliv nu?

Igår gjorde Mats jättegoda empanadas bambi grande!

Tung måndag

Mats har drabbats av klåda över hela kroppen och har de senaste dygnen haft andningsproblem och i det hela mått och sovit sämre. Jag tycker att det är skönt att jag är hemma så han slipper vara ensam.

Klockan 8 ska jag försöka nå min läkare för att bli fortsatt sjukskriven.  Det är telefontid som gäller och känns hopplöst från början. Förutom händerna är jag fortfarande i obalans, telefonsamtalet till läkaren väckte mig tidigt och känns stort som ett berg.

Foto på dagens fingerstatus:

Mitt i allt elände har vi det ändå bra, sådan tur att vi har varandra och har det så bra tillsammans!

Vintertid

Jag somnade gott i soffan efter att ha sett ”Så mycket bättre”. Hundarna gör mig gärna sällskap. Varje år upptäcker vi en ny artist, i år är det Albin Lee Meldau som imponerar, hans röst tränger långt ner i hårrötterna!

Vintertiden är här och lite försiktiga snöfjun ligger kvar här och där. Igår eldade i vedspisen och drack glögg för att hålla värmen.

Jag kommer på mig själv att längta efter vardagliga saker som jag normalt inte längtar efter att göra. Ta diskatrasan och torka av köksbordet, fylla och tömma diskmaskinen, skura spisen, putsa fönster, skruva upp lock och korkar, bära in ved… men även annat som jag gillar t ex att sticka klart min sjal och måla färdigt min tavla. När mina händer är brukbara igen ska jag försöka komma ihåg att njuta av att kunna göra det jag vill.

Snö

De säger att det snöar här runt omkring. I Arkhyttan snöar det inte, än…

Jag vilar mina fingrar och tränar tålamod genom att spela dataspel, surfa och titta på serier. Hundarna myser gärna bredvid när de inte kivas om de älgben de fått. Mats har lite sämre dagar, en dag i slakteriet var lite för tufft för honom.

Vi frossar i färskt älgkött, jag har gjort jättegoda älgfäsbiffar med feta i. Idag är det Mats tur att laga älgmiddag.

Jag försöker ta tag i ambitionen att träna Putte och Maja att promenera tillsammans med mig. Det innebär att jag först måste lära Maja att gå ordentligt. En hundpromenad före lunch ska det bli.

Älgkött

Årets ranson blev betydligt mindre än tidigare år men det räcker till oss. Vi har en slaktare som styckar och älglaget skär ner till det som ska malas till köttfärs. Mats tillbringade hela dagen i slakteriet. Efter några timmar kom han hem för att bli omplåstrad.

Jag höll mig hemma för att skona händerna men gjorde ändå för mycket. Potatisskalning, några tvättmaskiner och lite hemmaröj under dagen och tillsammans med Mats paketera och ta rätt på älgköttet (bra gjort med tanke på att vi tillsammans bara hade en brukbar hand).

Efter 1 veckas vila och kortisonbehandling är händerna oförändrade. Idag ska jag försöka att bara använda de fingrar som inte är såriga, dvs 4 av 10. Jag tränar tålamod!

Insikter

Uttrycket att man kan bara man vill, kan kanske gälla om man är frisk men definitivt inte om man är slutkörd eller sjuk.

Jag är tacksam för min meditation, vanan att reflektera och ”skriva av mig” i bilddagboken. Det underlättar att komma till insikt och när man är där är allt så tydligt och enkelt att jag tänker att detta borde jag ha fattat på en gång.

Den ”kris” som jag nu befinner mig i beror förutom mina såriga händer, som hindrar mig att göra sånt jag vill och tycker om, på min avveckling av arbetslivet. Jag har varit medveten om hur sliten jag är efter ett långt arbetsliv och flera svåra sjukdomar. Det är inte hälsofrämjande att under en längre tid vara oroad för de man älskar eller att känna sig tvingad att arbeta fram till ålderspensionens början. Detta har jag förstått och vi har anpassat våra liv. Jag har haft förmånen att praktiskt taget alltid ha tyckt om mitt arbete och att ha meningsfulla arbetsuppgifter. Vad jag inte förutsett var att när jag vid omorganisationen lämnade mina arbetsuppgifter och positioner plötsligt kände ett utanförskap och att arbetet förlorade sin mening. Detta i kombination med mina förvärrade händer och situationen i sin helhet blev för mycket, bägaren rann över när jag inte heller kunde genomföra jakten som jag verkligen hade sett fram emot. Gråten sitter i halsen och i hela kroppen och jag är så trött…  Allt måste nu få sjunka in, pysa ut och läka.

På måndag ska jag träffa min läkare, jag kan inte återgå till jobbet förrän händer och själ har balanserat sig!

Idag är det styckning av älgköttet. Mats kommer att stå hos slaktaren mest hela dagen. Jag sitter i min soffa och har sällskap av mina såriga händer och hundarna.

Högra handens långfinger

är det enda finger som ännu inte är angripet. Jag har lust att lyfta det mot allt!

Vi står inför ett vägskäl. Mats är piggare, framfört allt i själen och vi börjar se möjligheter förutsatt att vi inte blir sämre. Vår utgångspunkt är att vi båda ska må bättre när Mats får rätt diagnos och behandling och jag blivit pensionär.

Jag tror att jag har fått en efterreaktion på de senaste åren. Fastän vi tagit det väldigt lugnt, anpassat oss och tagit tid till reflektion har det tärt på oss. Jag känner mig sliten mentalt, gråten ligger och lurar bakom ögonen och jag vill bara göra som Ferdinand, sitta och lukta på blommorna…

så här sitter jag med morgonkaffet vid min iPad och mitt användbara långfinger och reflekterar. Jag har lagt locket på för att inte irriteras av att jag inte kan göra det jag vill. Vi håller allt flytande men inga fönster har blivit putsade, städningen är bara på ytan, det börjar gro igen, tvätthögen växer och…

Vid omorganisationen släppte jag allt det gamla och förlorade många arbetsuppgifter och arbetskamrater. Jag håller nu på att släppa det allra sista och det innebär att jag har tråkigt. Att inte vara mitt inne i verksamheten gör att jag känner ett utanförskap som jag ogillar. Jag saknar både arbetsuppgifter och kamrater. Det är inte särskilt roligt att gå till jobbet. Jag upptäcker sånt som jag helt plötsligt ogillar. Det är intressant hur hjärnan ställer in sig. Det är helt enkelt dags att gå i pension.

Arbetssituationen i kombination med Mats och min hälsosituation blev just nu  för mycket och jag behöver en andningspaus innan jag gör mina sista arbetsdagar.

Jag pyser ut frustration och ilska och visar mitt ”friska” långfinger!

Sjukskriven

…och så kom jag till insikten att jag måste stanna upp och låta både fingrar och själen vila. Jag har sjukskrivit mig!

Idag fick vi besked från bilverkstaden att den renoverade växellådan de hade beställt inte fungerade, en ny är beställd från Italien. Tur att vi inte hade planerat att resa just nu. Det kommer att ta ett par veckor innan den är klar.

Sovmorgon

I morse vaknade jag vanlig tid men somnade om och sov så där skönt som jag bara gör på morgonkvisten. Jag har semester eftersom jag i förväg inte visste hur länge jakten skulle pågå. Snart kan jag ta sovmorgon varenda dag om det är det jag vill.

Vi laddar inför besöket på Akademiska sjukhuset i Uppsala då jag ska ta semester och följa med. Vi väntar på besked om hur lång tid det kommer att ta och när det blir. Det känns konstigt utan höns men också skönt.

Jag är väldigt begränsad i vad jag kan göra. Fingrarna blöder inte längre men de är inte särskilt användbara. Det mesta jag får lust att göra är ogörligt. Efter en kvart i bomulls och arbetshandskar blir de sämre igen. Det är att vifta med dem i luften som gäller!