jag vaknade i en vit värld, det har snöat!

Igår kom jag äntligen iväg för att hämta mina sista saker från höghuset i Borlänge. Anna hade plockat ihop allt och förvarade det i sitt rum. Vi planerar att jag ska fortsätta med beredskapen, vilket innebär 9 arbetsveckor fördelat under nästa år. Mats följde med och vi passade på att göra några andra ärenden också.

På eftermiddagen och kvällen ringde telefonen i en jämn ström, vänner och släktingar ville prata om vår nya situation.

Vi får också en del förklaringar på hur vi haft det och olika situationer som uppstått. Mats har t ex mått bra av att få syrgas men inte fått gehör för det av läkarna. En av behandlingsmetoderna för PAH är syrgas!

Lättnaden rann ut genom mina tårar, jag tyckte ögonen rann mest hela tiden. Samtidigt har tankar och fågor börjat snurra om framtidsutsikter och hur vi ska anpassa vår situation. Vi funderar vad detta innebär både för Mats och mig, hur kan vi mer anpassa våra liv på bästa sätt? Vi har börjat skriva ner de frågor som dyker upp och listan är redan lång.

Frågorna är många… men en sak vet vi:

husbilslivet kommer att fungera perfekt!