Vi fick uppleva en fantastisk himmel igår. Haloeffekten i iskristallerna.

Att ha all tid i världen men inte kunna nyttja den, är vad vi tampas med just nu.

Jag har ett stort hinder i att inte kunna använda mina händer. Jag fördelar användning av plasthanskar till en 5-minuteranvändning per dag, det är vad de klarar utan att bli sämre. Jag tvättar händerna med tvål morgon och kväll, annars så lite som möjligt med bara vatten eller handsprit. Handspriten undviker jag när jag har självsprickor, det svider förfärligt. Canoderm-salvan använder jag flitigt. Min uthållighet är heller inte återhämtad, jag blir oerhört trött av minsta ansträngning. Mitt huvud orkar inte med och min kropp är loj, liksom att min värkande artros i händer och höft gör sig påmind.

Mats blev smärtsamt påmind om sin oförmåga när vi igår var i Borlänge för att handla. Jag körde honom till utgången av IKEA för att han skulle kunna gå till pryltorget innanför kassorna. När jag parkerat bilen och mötte honom innanför kassan var han blek och ledsen, han orkade inte utan var tvungen att sätta sig på en soffa och vänta medan jag handlade. Det tog honom hårt, ”att inte ens orka köpa en julklapp till sin käresta”… Hans klåda är mycket bättre och nu sover han ordenligt och länge, han har mycket sömn att ta igen.

Det krånglar med sjukresan till Uppsala på måndag. Det ska skrivas och skickas intyg från antingen Avesta eller Uppsala och efter många telefonsamtal har intyget ännu inte nått färdtjänsten. Vi vet ännu inte hur han ska ta sig dit på måndag morgon. Sjukbussen går att nyttja till hemresan men inte dit. Det vill till att vara ihärdig och ha ork när man är sjuk.