Tidigt på morgonen  den 19 december 2018 sitter jag i min favorithörna och gråter. Jag gråter av lättnad! Vi har fått den bästa julklappen vi kunde få! Två års oro och ovisshet har bytts mot visshet och framtidstro.

Igår fylldes Mats av en energi han inte haft på mycket länge. Mats nya mediciner och beskedet att han kommer att bli piggare, även om det inte går att bota, fyllde honom igår med en energi han inte haft på mycket  länge. Efter att ha lämnat prover i Långshyttan körde han och hälsade på två olika vänner, handlade mat och bar hem två tunga matkassar. Han har fått veta att det är bra med alla fysiska aktiviteter som han kan göra utan att tappa andan – han ska samtidigt kunna prata. I Uppsala gick han en så lång strecka till bussen att han fick träningsvärk.

I min morgonensamhet släpper jag all oro, tårarna rinner och ett lugn vill ta över efter all ovisshet. Vi behöver inte vara rädda för proppar, näsblod, infarkter eller annat otäckt. Mats kommer att bli piggare och därmed gladare och livet kommer att bli så mycket bättre och enklare för oss båda!

Igår  bestämde vi att jag ska göra en spanienresa till syster Karin i mars. Mats kan vara ensam en vecka och jag mår så bra av att vara där! Vi kan börja planera vårt första gemensamma pensionärsår, ett fantastiskt år ska det bli!

I övermorgon kommer Elin och Åsa, Joel och Johanna dagen därpå. Vilken skön jul vi kommer få!

Jag gråter ännu mer av lättnad och glädje…

Allt är som det ska!