Mats har sovit som klubbad i natt. Han äter bananer och kaliumtabletter och vi håller tummarna att hans kropp ska hitta balansen igen.

Vi är fortfarande tagna efter gårdagen, alla försvarsmekanismer slås på för att hantera de besked som komma skall. Det var nära att han blev inlagd, kaliumbrist är allvarligt. Jag triggas igång och tampas med alla tänkbara negativa tankar som ligger och bara väntar på att ta övertaget. Störst är oro har jag över hur vår ekonomi ska gå ihop som pensionärer, husbilen ligger i risksonen – det är en utgift vi kan skära i, men inte vill. Det är vår livlina!

Vi är bräckliga och försöker ta hand om det på bästa sätt.