att ta tillvara och uppskatta nuet!

Det slår mig emellanåt hur nära det var att Mats dog och hur förskräckligt tomt mitt liv kunde ha blivit utan honom. Genom ett mirakel klarade han sig och mår nu bättre än han gjort på flera år, han är piggare än mig.

Jag har hamnat i en bearbetningsfas och mår emellanåt rätt dåligt, kroppen och själen behöver läka efter de senaste årens anspänning. Jag har dåligt med ork och initiativkraft och blir håglös. Det är inte konstigt utan snarare bra och vilken tur att  jag är pensionär och har tid att lyssna och ta hand om både kropp och själ!

Jag är på väg att ”läka” och upplever korta fina ”nustunder” men längtar tills jag bättre kan ta tillvara och njuta av nuet.Den vanligaste och starkaste känslan just nu är konstigt nog sorg.