30 september
Mats blir inlagd i Avesta för att få hjälp med att bli av med vattnet som kroppen samlat på sig. Han måste gå ner minst 7 kilo enligt Uppsalaläkaren. Taxin släpper av honom där och jag åker dit med lite personliga saker. Vi får se hur länge han ska ligga inne.
Det är skönt att de tar tag i detta, hjärtläkarna i Falun har lämnat oss lite i sticket!
30 september
Mats har tagit färdtjänst till lungmottagningen i Uppsala. Vi är oerhört tacksamma över den hjälp vi får från samhället. Det är lätt att ta för givet men vi hade inte haft högkosnadsskydd och fria sjukhusresor utan vårt skattesystem. Hans taxi kör tillbak hit efter undersökningarna kl 15.
Hundarna och jag ska ta en lugn dag som vanligt. Jag förbereder inför städning i morgon, nu har vi tagit över den själva och fortsätter ha tisdag som städdag.
En arbetskamrat har lagt ut sitt hus till salu och jag får se min tavla 60- årskris i sin hemmiljö.
Så här såg Bergåfabriken ut 1955.
29 september
Just nu är det bästa sätten att reflektera och rensa tankarna att lägga pussel eftersom jag ännu inte kan sticka. Jag lägger pussel efter pussel, det är praktiskt att göra det på min iPad eftersom det finns oändligt många, de tar aldrig slut.
Nu har hösten tagit sitt grepp om oss och ger oss dagar med regn och dagsljuset orkar inte ladda våra sollampor. Det är svårt att inte bli påverkad. Igår ville varken Mats eller jag göra något, vädret och oron av att Mats ICD gått in på verkade oss starkt. Vi småpysslade lite och såg på VM i friidrott.
Om drygt en månad reser Maggan, Elin och jag ner till Karin i Molvizar. Hon, Gigi och Hasse reser ner i slutet av den kommande veckan. Det kommer att bli bra att få lite värme, sol och gemenskap. Joel kommer att vara här hemma med Mats, han kan sköta sitt arbete härifrån. Om vi har tur har han då tagit körkort så de slipper vara låsta vid Arkhyttan.
Idag är det grått men det regnar inte just nu. Friidrotten fortsätter och jag planerar inget annat än det mest nödvändiga.
Elins flytt har gått bra med hjälp av Åsa och vänner. Vi hoppas att hon ska trivas på nya stället!
28 september
Jag har drömt mycket och sov länge. Det är en regnig lördagsmorgon och vid morgonkaffet satte min ögonmigrän igång, denna gång på båda ögonen. Det är obehagligt men går över på ungefär en halv timme.
Sent igår kväll hände något med Mats ICD-dosa. Det var inte ett tillslag men den gick in och gjorde någonting. Det gjorde oss oroliga men inget annat dramatiskt hände.
Det blir inte någon kroki idag, vi funderade på om Mats kunde vara hemma ensam de 3-4 timmar det tar att åka till krokin i Falun, men jag lämnar inte honom ensam.
27 september
Idag vaknar jag till en solig och helt obokad pensionärsfredag. Härligt!
Vi behövde gårdagen för att ta igen oss efter vår husbilsutflykt, hundarna sov nästan hela dagen, Mats pumpade sina ben men i övrigt blev det en vilodag. Att komma hemifrån gav oss ny energi och ökade vår normalisering betydligt. När våren kommer vet vi att husbilslivet väntar!
Här hemma återstår en del fixande i både hus och trädgård innan vintern kommer. Det kan vi ta hand om i lugn och ro de närmaste veckorna. Mats ska på läkarkontroll i Uppsala på måndag men i övrigt är vi obokade.
Idag byter Elin bostad i Malmö, Åsa kommer och hjälper henne. Jag skickar tankar och kraft till dem, synd att de är så långt borta…
Eric Ericsons Stiftelse delar årligen ut stipendium till konststuderande och unga konstnärer från Göteborg och Västsverige. Igår var Åsa en av 15 som fick ta emot ett stipendium, hon fick 120 000 kr. Ett stort grattis till henne, det är hon verkligen värd!
Läs mer om Åsa här: https://asabave.com
Ericsons Stiftelse instiftades i mitten på 1960-talet genom förordnande i testamentet efter en konstintresserad privatperson i Göteborg. Stipendierna går inte att söka. Det är stiftelsens styrelse som självständigt med av hjälp en grupp före detta lärare vid stadens konstskolor utser stipendiater.
26 september
Äntligen var husbilen och vi mogna för årets första och troligen enda resa. Vi körde iväg i söndags och körde upp till Barsta på Höga kusten. Det är bara jag som kör än så länge och vi tog det lugnt och njöt av det vackra höstvädret och landskapet.
Den första natten bjöd på 3 minusgrader och det var lite kallt i bilen men vi bjöds på en fantastisk morgon och förmiddag i den vackra hamnen.
Vi körde via kyrkogården och besökte Mats pappa, farmor, fasters gravar och vidare till Mats kusin Annelie i Frånö.
Det är alltid lika mysigt att träffa familjen Söderqvist. De var lediga på tisdagen och när pojkarna var i skolan tog Annelie och jag en hundpromenad. Uffe tog med sig Mats på fiske, gissa om Mats var lycklig!
Igår körde vi hem i ett regnigt landskap. Husbilslivet fungerar för oss, bilen fungerade som den ska och troligtvis kommer vi nu att ställa av den för vintern. Men vi vet att till våren kan vi börja använda den så fort det blir väder.
24 september
Jag imponeras över det Greta startat och åstadkommit under ett år. Kan någon vara oberörd av vad Greta vågar säga?
Jag gråter när jag hör hennes tal i FN!
21 september
Jag återanvänder mina bästa haikudikter, de är värda ytterligare en publicering tycker jag.
Mats träffade sin hjärtläkare igår och fick veta att hans hjärta hade hoppat omkring vid 4 tillfällen i början av juli. Inte längre än 10 sekunder och hans ICD behövde inte gripa in. Vi blev till en början förskräckta eftersom Mats inte har märkt av det, vid dessa tillfällen var det alltså inte hjärnspöken – men det känns på samma sätt. När vi hade funderat på det ett tag tyckte vi ändå att det var bra att det inte varit oftare och vem vet hur ofta det betett sig så innan hjärtverksamheten gick att läsa av.
Jag mår oftast mycket bra morgonen. Jag sover gott och länge, vaknar utan väckarklocka och ligger kvar och njuter tillsammans med min flock. Kroppen är utvilad och jag har inte ont någonstans. Reiki och meditation gör att jag mår ännu bättre. När klockan närmar sig 8 brukar hundarna vilja att vi kliver upp och de får då mat och rastning. Därefter brukar de somna om. Morgonkaffet och smörgåsar laddar jag på en bricka och sjunker ner i min soffhörna.
Denna morgonstund är underbar. Jag börjar dagen i lugn och ro, inget yttre stör mig utan kan reflektera, bara sitta och stirra i väggen, läsa nyheter, spela nåt spel på paddan och tiden känns evig. Jag mår riktigt bra!
Vi tenderar att göra torsdagskvällar till fredagskväll. Efter min beredskapsvecka och med pensionen i plånboken beslutade vi oss för att ha lite fest igår kväll.
Jag var mycket trött igår, onsdagens arbete tog och gav energi.
Jag har börjat läsa om begreppet ”högkänsliga personer”, som det numera talas om en hel del. Via denna länk fick jag bl a följande information:
https://www.hogkanslighetsverige.se/hsp-31352045
En del av oss är extra känsliga. Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter.
Högkänslighet eller HSP (Highly Sensitive Person) är ingen ny bokstavsdiagnos, utan ett begrepp myntat av psykologen Elaine Aron som har bedrivit forskning kring extra känslighet i drygt 20 år.
Vad innebär det att vara högkänslig?
Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att högkänsliga kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. Vi reflekterar mer över allting och sorterar information på en djupare nivå. Den större medvetenheten gör högkänsliga ofta känner starkare än andra känslomässigt. Vi är väldigt intuitiva, har en stark magkänsla och ”bara vet”, utan att veta hur.
När jag läste kände jag igen många delar, jag läser av andras känslor och är känslig för stämningar i ett rum, jag blir överstimulerad och behöver dra mig undan från folkmassor och större sammanhang, mitt liv har varit en berg och dalbana med mycket mörka perioder men även fantastiskt mycket glädje och lycka, i min familj kallades jag den känsliga, mm mm
Ju mer jag läser desto mer förvånad blir jag över att jag inte har uppmärksammat detta tidigare. För mig är det helt klart att jag på något sätt tillhör denna gruppering. Att läsa om och inse att det inte är självklart att andra känner lika dant och att det går att sätta ord på det känns bra. Med åren har jag kompenserat och lärt mig hantera min ”högkänslighet” och den har för det mesta varit en tillgång i både privat- och arbetsliv. Men att vara 65 år och få en förklaring till t ex det utanförskap jag ofta känt, känns fantastiskt.
Jag tror inte på att man ska ”stämpla människor” som si eller så, saker och ting finns i olika mängd och grader. Varje individ tar hand om sitt liv på sitt eget bästa sätt. Jag är nöjd med det jag gjort med mitt liv utifrån mina möjligheter och begränsningar.
Det känns oerhört spännande att få ta del av högkänsligas erfarenheter och få en del av mina egna upplevelser formulerade och se dem på pränt! Det är befriande och jag kommer att ta reda på mer om HSP.