Skidskyttarna och många med dem gör nu juluppehåll. Idag sätter sig Åsa, Linus och Elin i bilen för att köra till släktgården i Ornäs. Mats och jag kör till Borlänge nu på morgonen för en sista handling, bla lysrör till köket.

Jag läser att solen kikat fram både söderut och norrut, men i Arkhyttan har vi inte sett någon sol.
Covid-19 fortsätter att öka i hela Sverige och världen. I England har det uppkommit en mutation som är ännu mer smittsam. Oberoende av vilka restriktioner man valt sprider viruset sig obarmhärtligt. Diskussionerna om vilket land som gjort rätt och fel känns ointressant, det är ingen som hittat den perfekta lösningen. I USA och England har man påbörjat vaccinering och inom en vecka finns det i begränsad mängd även i Sverige och övriga EU-länder. I Sverige prioriterar man äldrevården och dess personal liksom hemtjänstpersonal och dess brukare. Därefter prioriteras hägriskpersoner följt av 70+ are.

I brevlådan kom igår ett platt paket från BloomPost.se, vår vän Anita skickade en fantastisk bukett med amaryllis! Det var nytt för mig att detta var möjligt.

Igår gavs nya restriktioner angående corona och jul/ nyår.

Vi har förberett allt inför julhelgen i god tid. Juldagarna brukar gå fort och vips är julen över. I år har vi tid och lust att dra ut på det mysiga och beslutade igår att vi börjar fira redan nu! God Jul!

Åsa hämtade igår Elin och de for till Åsa o Linus i Göteborg. På söndag/ måndag kör de upp till släktgården i Ornäs och inom en vecka får jag träffa dem!

Åsa har också fått ett stipendie, från Göteborgs stads stödpaket! Joel ringde och berättade att hans avhandling nu är tryckt och att han nu får lite ledigt innan disputationen i januari. Vi är stolta över alla våra barn, jag känner mig nästan mallig!

Idag kommer den stora matbeställningen, kylskåpet är rensat för att allt ska få plats. Det blir damernas skidskytte och det återkommande syskonsamtalet ikväll. Anna, Flickan med språkstörningen, kommer att vara med.

Det har tagit tid för mig att inse vad det innebär att vara pensionär. Att äga min tid och dag och att göra precis som jag vill! Måtte jag aldrig sluta njuta av detta!
Igår städade vi och smög sedan omkring i ett jaktspel på x-boxen. Det var riktigt spännande och mycket naturtroget. Vi undersöker olika spel men de flesta är gjorda för skjutgalna och snabba ungdomar. Mats väntar på att det ska komma en ny flygsimulator och vi kommer att skaffa ett golfspel så småningom. Det är kul att kunna agera tillsammans.

I år har vi gjort juligt tidigt, det är ju nu som det är mörkast och julgranen hänger och lyser upp vår tillvaro. Här i Arkhyttan har vi inte sett solen och dagsljuset på evigheter. Julplaneringen är avklarad och i morgon ska vi göra storhandling för att underlätta för vår handlare Kim, som har fullt upp.

Idag är det skidskytte, jaktstart för herrarna. Det går bra för dem och det är spännande att följa. Mats har nästan kommit över sin skräck, han fick flera av sina hjärtstopp när vi tittade på skidskytte.

Jag vet att mitt tankeår rör sig moturs och motvalls, men jag vet inte varför. Någon gång har jag hört en förklaring till att somliga av oss tänker så men minns inte vad det var.

Nu närmar sig 2020 sitt slut och aldrig har väl så många önskat stryka ett år.

För oss är det lite annorlunda, 2019 beslutade vi att stryka både 2018 och 2019 för att gå ett bättre år till mötes. Då visste vi inte att pandemin under 2020 skulle begränsa oss med karantän och avskildhet. Under första halvan blev ändå livet bättre eftersom Mats blev allt bättre men i augusti började sköldkörteln bråka och fram till nu har Vi återigen haft en jobbig och tung period. MEN Nu ska det bara bli bättre oavsett karantän och covid-19!

Igår kom vår efterlängtade X-box och vi har en hel del att lära innan vi kan använda den som vi vill. Det är ett kärt besvär!

När julen närmar sig bombarderas vi med restriktioner, vädjanden och information kring covid-19. Den andra vågen fortsätter och läget är fortfarande mycket allvarligt.

Igår konstaterade läkaren Emma att Mats värden blivit mycket bättre och att han också mår bättre. De skruvade ännu en gång om i medicineringen.
Vi är just nu mycket trötta och har allesammans gått i ”halvide”, även hundarna.

Jag gjorde en lyckad middag, förenklad sjömansbiff med älgfärsbiffar.

Jag har aldrig tidigare uppskattat ljuset i högtiderna Lucia och julen så mycket som i år.
Igår tittade och lyssnade vi på Lucia från Jokkasjärvi. Vi åkte ut i skogen och hämtade årets julgran, klädde granen, tände tredje adventsljuset, åt julköttbullar och såg skidskytte.

Maja väckte mig och behövde gå ut vid halv sex och sedan kunde jag inte somna om. Men vad gör det när jag kan få morgonkaffet i skenet av julgranen. Mysigt!

Eftersom vi sitter i karantän och nöjeslivet är begränsat beslutade vi i höstas att köpa en X-box till oss själva i för tidig julklapp. Det har varit lång leveranstid men nu är den snart här. Jag ser fram emot att vi då kan spela spel tillsammans.

Jag vet inte när jag senast hoppade över att lägga ut något i bilddagboken. Igår blev en sådan dag, jag sov ovanligt länge och kanske var det därför.

Gårdagen bestod av onlinespel med Elin, skidskytte, tvätt, pannkakor, bakning av Lussebullar, pussel, en Dry Marini och ”Så mycket bättre” på Tv.

Idag ska vi ut och hämta en gran, vi har blivit lovade att ta den helt lagligt av markägaren.
Jag har fått min beskärda del av Luciafirande under de 16 år jag arbetade som lärare och därefter när barnen Lussade. Det är inte samma sak utan barn men lite firande av tredje advent och Lucia ska det bli även i år!

Jag planerar för lussekatt- och pepparkaksbak. Idag ska vi följa skidskyttarnas tävlingar och till kvällen blir det syskonfacetime. Denna gång ska Åsa och Linus vara med.
Mats har gjort julskinka och glögg, julklapparna är fixade ( fast inte ”rimmade”), julkort skickade, så här förberedda har vi nog aldrig varit.

Just idag mår jag toppenbra och det verkar som om Mats också håller på att få tillbaka smak, kraft och humör!