Förutom reflektionen är målandet och skapandet oerhört viktigt för mig. De senaste åren har det blivit alldeles för lite av det men nu känner jag en stark längtan efter att ta fram målardukarna igen! Jag har mycket oformulerat inom mig som behöver komma ut och det brukar visa sig i mina målningar. Jag vet oftast inte i förväg vad det ska bli, det bara blir!

Igår regnade det och vi har några plusgrader och solen har försvunnit igen. Mats läkare Emma ringde och eftersom Mats sköldkörtelvärden börjat stiga igen ska han äta corticon i en ny omgång. Förra gången tog det bort hans klåda så vi hoppas att han får samma postiva bieffekt denna gång.

Vi åt underbar lammstek till middag!

Fredag: soptömning, pension, storhandling, syskonsamtal, lammstek och final i På spåret.

Jag sitter och njuter i min soffhörna, morgonkaffet är urdrucket, hundarna är matade, medicinerade och rastade. Nu ligger en ny dag med möjligheter framför mig.
Det känns som om det blir bättre och bättre dag för dag. Mats har problem med klåda men är på mycket bättre humör.
I efterhand förstår jag hur tungt det varit för oss. Vissa perioder har Mats knappt varit pratbar och jag har inte haft ork att lyfta stämningen. Perioden mellan september och januari har varit dyster och det är ovanligt för oss. Vanligtvis har vi levt i en positiv tillvaro, även när vi har haft motgångar. Sköldkörtelproblem är mycket värre än både cancer o hjärtproblem, det sätter sig på hjärnan!
Äntligen är det över!

Den senaste tiden har mina nätter fyllts av drömmar, den ena mer fantasifull än den andra. Många människor, både kända och okända, har deltagit. Jag vaknar till och ligger vaken en stund och somnar om med nya fantastiska drömmar. De har inte varit mardrömmar men ofta lite jobbiga. Senast letade vi torra kläder till en person som hade trillat i havet när vi tittade på fallskärmshoppare. Åsa, en fd arbetskamrat, kom till undsättning med torra ” konsultkläder” (vad det nu är?). Jag skulle vilja komma ihåg vad de tidigare drömmarna handlade om. På grund av att jag vaknat ofta känns det inte som om jag sovit riktigt bra.

Igår körde vi till tippen med alla grovsopor som samlats sedan långt före jul. Det känns alltid lika skönt! Sverige tog en alpin silvermedalj men herrskidskyttarna hade en sämre dag.

Det klagas på Sveriges coronastrategi och enskilda personer i FHM har blivit dödshotade och behöver beskydd!

Våra demokratiska lagar har omöjliggjort en del av de kraftåtgärder andra länder kunnat göra och de tidigare politiska besluten om t ex äldrevården har gett ödesdigra konsekvenser.
Den tredje vågen och nya varianter/ mutationer hotar. Man tar därför fram tillfälliga pandemilagar för att kunna göra effektivare insatser.

Jag är övertygad om att man kunde ha gjort det annorlunda och bättre men vad hjälper det att gnälla? Pendemihanteringen är komplicerad och ny, man har tagit fram och korrigerar efterhand en strategi och situationen blir inte sämre om man följer den. Min insats blir att följa mitt sunda förnuft och den strategi de tagit fram, och ha tålamod att vänta! Hålla ut!

Vi blev inte semmellösa, Tobias bakade och Mats gjorde mandelmassan och vi fick supergoda semlor till kvällsfika!

Läkaren Mikael var inte riktigt nöjd med mina värden, jag ska ta om dem om en dryg månad. Mer aktivitet i sol och ljus kanske stabiliserar allt igen.

Det blev ytterligare en medalj igår!

De säger att köldperioden snart är över och att vi ska få plusgrader under en period. Halva februari har gått och mitt återkommande ”februaridepp” har redan försvunnit, tack och lov!

Idag är det fettisdag men i år blir det ingen semla för oss. För några veckor sedan åt vi varsin semla men vi undviker allt som har hanterats för hand och det är bara konditorisemlor som gäller. Jag ger mig inte på att göra själv, jag tror mig inte om att göra tillräckligt goda. Det blir ytterligare en sak som vi avstår till följd av corona. Det är så kort tid kvar till vacccinering att vi inte vill riskera någonting.

Sverige tar medaljer i VM men de svenska skidskyttedamerna har inte så bra flyt. Vi får se hur det går för dem idag.

Jag fortsätter att vara kvällstrött och vaknar därmed väldigt tidigt. Igår vaknade jag före kl 5 och kunde inte hålla mig vaken längre än till strax före kl 22. Jag sover för det mesta bra men i natt har jag drömt oroligt och vaknat en gång i timmen, ibland blir det bara så.

Vi har fantastiska dagar med dagsmeja och solsken, vårvintern är här! Att känna solen värma är underbart.

En ny vecka väntar. Idag ska jag lämna prover för kontroll av psoriasisbehandlingen och i morgon kontaktar min husläkare mig angående årskontroll av diabetes och blodtryck. Vi undviker besök då de inte krävs. Mats ska lämna prover senare i veckan.

Maja har inte haft fler kramper men är lite vinglig och valpig i rörelserna. Jag hoppas det går över, enligt veterinären kunde det ta 4-5 veckor att vänja sig vid medicinen.

För länge sedan läste jag Bodil Jönssons bok, Tankar om tid. Hennes tankar har varit till stor nytta men det jag minns mest är ställtiden. Ställtiden är olika lång beroende på tillfälle och vad som ska göras. Ibland är den kort för samma göromål som ibland behöver lång ställtid. Denna gång var ställtiden väldigt lång inför dammsugning och städning. Men igår blev det gjort och det var lätt som en plätt!

Damerna i skidskytte hade inte en bra dag igår. Däremot tog vi medaljer i skicross, Sandra Näslund VM-guld och Erik Mobärg VM-brons!

Vårt kusinbarn Elliot ingår i herrlandslaget. Han gjorde sitt bästa resultat och blev nia innan han skadade sig och blir borta från tävlingarna.

Idag ska vi följa både herrar och damer i skidskyttets jaktstart. Det är mycket mildare ute och därmed varmare inomhus.

I morse var det ljust kl 7, snart kan jag inte kura gryning längre.

VM i skidskytte har startat bra, igår tog vi guld!

Min syster Karin har hittat två underbara foton från vår barndom.

Igår blev Volvon vår. Vi äger just nu två personbilar, en husbil och en motorcykel med sidovagn. Passaten ska vi sälja under våren.

Facebook påminner om att jag var i Spanien hos Karin för fyra år sedan.

Klockan är strax efter åtta och solen bländar mig genom fönstret. Jag möter en ny dag och allt är som det ska!

Till min förvåning har mitt humör och välmående blivit riktigt bra de senaste dagarna. Det måste vara tulpanerna på köksbordet, de långa dagarna med dagsljus och solen som värmer så skönt.

Maja är lite orolig men annars har hon inte haft kramper eller reagerat på medicineringen. Mats har problem med sin klåda men är i övrigt mycket piggare.

Idag ska vi göra ärenden i Säter. Maja får följa med, vi vill inte lämna henne hos Tobias ifall hon skulle få kramper. Moln har hållit den värsta kylan borta, det var bara 7,8 grader kallt kl 6:30.

Till kvällen blir det syskonsamtal och ”På spåret”.

Igår var det en odramatisk dag, så där som vi önskar att våra dagar ska vara. Jag hämtade varuleverans från kyrkbyn, vi såg på skidskytte och kockprogram. Jag lagade fiskmiddag på nytt recept och dagen lunkade på.

Vaccinationerna närmar sig. Ellinor är den första som jag känner som fått vaccinet.

I natt hade vi den kallaste natten hittills. De säger att kylan ska hålla sig ytterligare någon vecka. I tre dygn har det inte avlästs plusgrader på en enda plats i Sverige! Det är inte så vanligt.