Igår skrev jag om mina fysiska begränsningar och möjligheter. På förmiddagen hände något som aktualiserade mina psykiska begränsningar.
Mats gick ut och fortsatte meka med fyrhjulingen. Jag stannade inne och mornade mig. Jag hörde hur han körde omkring med sin fyrhjuling(det är hans ben) i trädgården men plötsligt förändrades ljudet. Han körde inte längre omkring utan jag hörde hur fyrhjulingen stannat med rörde sig på samma ställe. Jag noterade det men inget annat, men sedan signalerade han flera gånger och då blev jag rädd. Jag sprang ut och letade efter honom, han var någonstans på baksidan. Skräcken över vad som skulle möta mig satte igång alla försvarsmekanismer och sekunderna innan jag hittade honom var timslånga! Det visade sig att han beslutat sig för att sträcka ut och rätta till vajern med hjälp av ett av träden och råkade då komma åt tutan av misstag. Det var en otrolig lättnad att allt var OK men min knopp och kropp tog stryk. Jag var spyfärdig och resten av dagen var jag i obalans och mådde illa så jag hade svårt att äta. Traumat som Mats hjärtstopp och tiden därefter orsakat tar tid att läka.

Idag mår jag bra igen och sitter och väntar på att de ska komma från elverket för att byta elmätare. Mats är hos tandläkaren i Säter. Under natten regnade det lite, nu är det mulet och 14 grader.