Mitt i röran på köksbordet står julstjärnan och väntar på att bidra till adventsstämningen. Jag har haft ambitionen men inte orkat leta fram adventsljusstaken och göra adventsfint i köket. Men ett par fönster har fått ljusstakar.
Vi får se vad jag får gjort idag, den andra advent.

Igår var det skidåkning precis hela dagen. Mats drabbades av besvärlig gikt på ett nytt ställe men har tabletter som hjälper efter några dagar när han får ett skov.

Jag har fått lägga en ny strategi för rensning och iordningsställande av stora rummet eftersom dagbädden inte kan bli färdigmonterad direkt. Men jag ser en ljusning, det finns hopp att det blir klart.
Rummet blev fyllt med kartonger, möbler och saker från övervåningen, som vi tömde när Lasse flyttade in. Kartongerna är från de 20 år vi bott här, kartonger från Mats mamma Vera och mina föräldrar men de äldsta är både Mats och mina osorterade barndomsminnen. En del kartonger är lätta att tömma och sortera men en del tar mycket energi att gå igenom. Det mesta hamnar på soptippen och loppisen.

Vi är båda hjärntrötta och orkar inte så mycket i taget. De senaste 10 åren har slitit på oss. Mats sjukdom och senare hjärtstoppet har tagit all hans kraft och energi. Mina sista år innan pensioneringen blev slitiga när Mats inte längre orkade sköta markservicen här hemma. Under ett års tid kunde jag inte använda mina händer på grund av min psoriasis och jag hann inte ta igen mig innan Mats fick hjärtstopp och allt som följde med det.
Nu har vi anpassat oss till situationen, skaffat rutiner och hjälpmedel och inte minst fått Lasse som hustomte och hyresgäst. När stora rummet är iordningställt kommer jag att känna en enorm befrielse. Då är jag redo för ett stilla pensionärsliv.

Även idag är det längdskidor och skidskytte att bevaka.