månadsarkiv: januari 2023

Min dikt

Jag har alltid tyckt om att ”dyka in” i berättelser och beskrivningar av miljöer, situationer och personer. Det vidgar mina vyer och kittlar min fantasi. Vissa dagar försvinner jag in i serietittande. Mängden av serier att välja på är oändlig och det passar mig med regelbundna avbrott och lite kortare avsnitt. Kvaliten är varierande men många är tillräckligt bra och några riktigt bra.
Tittandet har ersatt mitt läsande, vilket är lite synd. Att läsa en historia/bok är ju i en alldeles egen kategori.

När jag vaknade i morse klev Mats upp efter att ha försökt att somna i några timmar. Det blev en sådan där dålig natt som Mats har emellanåt. Efter att han suttit uppe en stund och ätit frukost gör han nu ett försök att lägga sig ovanpå sängen och sova några timmar.
Jag har sovit ovanligt bra den senaste tiden och inte klivit upp förrän vid 6-7-tiden.

Fingertoppskänsla

Denna bild dök upp i dagens automatiska bildspel.
Åh, vad jag längtar tills vi kan nyttja utomhusrummet igen!

Jag har tidigare reflekterat över att bli gammal och synen på oss äldre. Ett problem som jag inte hört mycket om är att använda den populära touchtekniken. På telefoner, iPad, spisar, airfryer, bankautomater och you name it.
Mina fingertoppar är fördärvade av min psoriasis och jag trodde länge att det bara var jag som hade problem. Det är frustrerande att ”toucha” när inget händer. Jag försöker då igen och inget händer och med tiden fattade jag att lillfingret var det säkraste fingret. Det fungerar nästan jämt.
Jag tittade på ett avsnitt med Markorio och hans mamma där han visar henne hur Instagram fungerar och var hon ska trycka. Jag känner igen mig i känslan när man gör rätt men inget händer. Då säger han igen att hon ska trycka och inget händer förrän han tar telefonen och trycker.
Det har visat sig att Mats har samma problem, vi fick byta airfryer när vi inte kunde manövrera den med våra fingertoppar. Det är lätt att både känna sig och uppfattas som lite ”trög” ( men åldern ursäktar).

Jag tror att äldre fingertoppar fungerar annorlunda än de yngres och att tekniken utprovats på den yngre publiken. Kanske är våra fingertoppar slitna, det skulle förklara varför lillfingret, som borde vara minst slitet, oftast fungerar. Kanske kroppsvärmen är sämre pga sämre blodtillförsel. I mitt fall kan det också bero på avtrubbad känsel, jag kan inte avgöra hur hårt tryck jag lägger.

Det är ändå inget större problem, jag har anpassat mig och undviker tutchfunktioner om det går. Men det är besvärande i spelet Sky som jag ofta spelar med Elin. Där styr jag med fingerrörelser och flyger med touchfunktionen, vilket innebär att jag har svårt att kontrollera mina flygningar. Ibland flyger jag som jag vill men ofta är det riktigt besvärligt. Min lösning är att jag tar hjälp av Elin, jag sitter på hennes axlar och låter henne flyga!

Jag tycker att utvecklare och tekniker borde anpassa tekniken så att även vi äldre kan nyttja den effektivt. Hur och till vem ska jag vidareförmedla detta?

Vi stannar i vårt ide ett tag till

Igår avslutades budgivningen på mina barbiedockor på Tradera. Det var spännande in i det sista då Skipper var intressantast och fick sitt slutbud i sista sekunden. Jag sålde alla tre och fick mer än jag förväntat mig.
Nu återstår att sälja My little ponnies och lite annat.

Barnens kusin Anna kallar sig ”Flickan med språkstörningen” och gör ett fantastiskt arbete med att sprida kunskap om språkstörningar via nätet och föreläsningar. På en skrivarkurs skrev hon följande text.

Vi fortsätter vår ”ide”tillvaro, jag ville/orkade inte åka på kroki igår utan föredrog att hålla mig hemma. Lasse däremot far och flaxar. Igår bjöd vi honom på middag när han vid 21-tiden kom hem efter att ha hjälpt en av barnen med reperation av bilen hela dagen.

I DN var det idag en mycket intressant artikel om elmarknaden. Jag förstår bättre hur vi hamnat i nuvarande situation och upprörs över att politikerna under åren släppt taget och tillåtit nedrustning av säkerhetsreserver mm.

Vardag igen…

Det är fler som reflekterar över TV-programmet Hotell romantik!

Fredagen försvann rätt obemärkt. En fredag som andra vardagar med lite längdskidåkning och ”På spåret” som höjdpunkter.

Vår granne la ut ett tänkvärt inlägg i facebook:

Några av morgonens rubriker:

vilken härlig dag

Gårdagen blev ett helt långt firande. Vi släppte alla tankar på vardag och världsläget och skapade en dag i glädjens tecken. Mats gjorde sushi och jag tårtan. Vi spelade alfapet och jag vann! Jag facetimade med Elin och Åsa och firade födelsedagen i spelet Sky med Elin. Gratulationer vällde in i alla möjliga medier. Vilken boost det är med gratulationer i facebook! Det blev en välbehövlig, härlig och välmående dag!

Jag följer intresserat budgivningen på mina barbiedockor på Tradera. Tiden går ut i morgon och jag vet att de blir sålda.

Nu väntar en helg med längdskidåkning och snart är årets första månad slut.

Födelsedag

För 69 år sedan föddes jag i Kristianstad. Pappa satt hemma i Härjedalen (Lillhärdal) och vävde en liten duk (som jag har fått). Mamma var rädd för kylan och transportsträckan till BB och for hem till mormor och morfar i Bjärnum när det var dags att föda.

Min syster Karin var näst snabbast att gratulera. Jag var vaken en stund efter att ha nattrastat hundarna när jag hörde plinget i mobilen. När jag skriver detta några timmar senare plingar mobilen vidare med hälsningar !

Vi planerar en lugn och skön dag med sushi och tårta framåt kvällen. Det blir en Laphroaig också, jag fick en flaska i födelsepresent av Mats. Jag har undvikit favoritwhiskyn sedan Mats slutade att dricka alkohol.

Maja har blivit lugnare, det är oerhört jobbigt för oss alla när hon har sina oroligaste dagar. Dagarna har blivit lite längre och för andra gången i år vaknar jag när det har blivit ljust!

Allt är som det ska

När jag cancerbehandlades lärde jag mig att hantera min oro inför framtiden. Att gå in och ta emot cellgifter för första gången var fruktansvärt otäckt och svårt. Jag hade ju hört andra berätta om hur dåligt de mådde och nu skulle jag frivilligt utsätta mig för detta.
Med Mats stöd tog jag mig förbi rädslorna och därmed startade den process som blev en av de få positiva saker jag tagit med mig från min bröstcancertid. Det var ingen ide’ att tänka på hur jag skulle må i morgon, jag fokuserade på nuet. Hur mådde jag nu?
Visst blev jag påverkad av både cortison och cellgifter. Jag tappade smak och aptit och mådde allmänt underligt.
Men så farligt som jag trott det skulle vara var det inte! Aldrig någon gång.

Jag fokuserade på nuet och lärde mig att ha tilltro till min kropp, min kropp var stark och klok nog att ta mig igenom behandlingarna. Efter hand blev jag allt svagare men det tror jag att min omgivning var mer medveten om än jag. Jag stannade i nuet och mådde så bra jag kunde med hjälp av Mats, barnen, hundarna och min tilltro till att det skulle gå bra. Jag skrev om mina tankar i min bröstdagbok och fick ett oerhört stöd och gensvar från familjen och både nya och gamla vänner. Jag mötte döden och sorgen över de som inte överlevde.
Det var ingen kamp, jag kämpade inte utan ”flöt med” och tog hand om varje stund. Den vanligaste uppmuntran jag fick var ”kämpa på” men jag tror inte att någon fattade, hur mycket jag än förklarade, att jag inte kämpade, tvärt om jag accepterade det som skedde och tog hand om det. Jag utgick ifrån att allt var som det ska!

Länk till min bröstdagbok!

Det slog mig, när jag funderade på dagens situation, att jag tagit med mig detta tankesätt in i detta. Jag visste att cancern var allvarlig och att jag riskerade att dö precis som jag nu förstår att läget är allvarligt och vi riskerar krig, kärnvapen, pandemier och miljökatastofer. Men nu drabbas jag ”bara” av höga priser och viss isolering pga av smittorisken. Jag tar hand om dagarna och de ”mina”, jag ser allvaret och gör det jag kan och utgår från att allt är som det ska.

Gårdagen möte i bystugan om krishantering var givande. Vi har nu bildat mindre grupper som fokuserar på 13 utvalda punkter. Lasse engagerade sig i solfångarfrågan och jag valde att vara med och sammanställa resurskartorna över byn och att ta fram en beredskapsplan. När jag kom hem till Mats uttryckte han också en önskan att aktivt delta i arbetet. Andra områden var bl a diverse utbildningar( tex hjärt o lungräddning, syrning av mat), bystugan som resurscentrum, vattenförsörjning, ansökan om ekonomiskt stöd och gemensam jordkällarförvaring.

Dagens klipp:

Majastöd

Ur spelet Sky.

Igår statade dagen vi med – 15 och slutade med 0-gradigt.
Maja har hamnat i löpning/ skendräktighet och går ständigt omgring och gnäller om vi inte sitter med henne och hennes leksaksvalp. Så här besvärligt minns jag bara att det varit en gång tidigare. Vi avsätter tid och hjäper henne genom de få dagar detta pågår. Jag tittar på serier och spelar Sky.

Mats har haft en natt med klåda och suttit uppe mest hela natten. Vi får se om vi gör Säterärenden i morgon i stället för idag.

Det är tråkigt att bilddagboken bara är en envägskommunikation. Jag skriver främst för min egen skull men tycker att det är kul att några är intresserade och följer vår vardag och mina reflektioner.

Vissa ämnen skulle jag gärna diskutera och få nya infallsvinklar på. Ursprungligen var det möjligt att kommunicera men det var jag tvungen att stänga av, när jag överöstes av spam. Ibland får jag ändå personliga svar, bl a detta från en före detta arbetskamrat här om dagen: ”Gunilla, du är tamejtusan en av de klokaste människor jag känner! Önskar er allt gott, alltid, och jag tycker du beskriver samtiden så som den är just nu exakt så som den är.”

Ett urval av rubriker:

Att vara gammal

Vi möter en ny vecka med fortsatt kyla, närmare 15 minusgrader. På tisdag är det träff i bystugan igen, denna gång handlar det om hälsa och sjukvård. I övrigt har vi inget annat inbokat än sushi och tårta på torsdag, min 69-årsdag.

Tänk att jag snart fyller 70! Jag minns att Mats hade lite extra mycket tankar och känslor om detta vid sin 70-årsdag och nu förstår jag honom! Vi är ju gamla och att åldras är så oåterkallerligt!

Jag har en större del av mitt liv tyckt att jag mår bättre ju äldre jag blivit, det gör jag fortfarande. För varje år har jag lättare att stå ut med mig själv och acceptera hur jag och livet är. Själsligt! Att känna och upptäcka hur kroppen åldras har jag svårare för.

På SVT går det nu ett program om äldre som paras ihop på ett hotell i alperna någon stans som har väckt en del uppmarksamhet. Jag var nyfiken och tittade på första programmet men tyckte det var ”skämmigt” och jag har funderat på varför.
Här visar man äldre som utsätts för aktiviteter som tänkts ut av yngre. De vill visa att de minsann inte blivit gamla och kan bli förälskade, bete sig frigjort och hämningslöst. Är det inte fantastiskt och lite förvånande? De förstärker bilden av att vi äldre bara vill bete oss som de yngre och det tycker jag inte stämmer!

Det fantastiska med att vara äldre är ju att jag upptäckt så många fler dimentioner i livet. Förälskelse och sexualdrift tar mindre plats och möjliggör andra värdefulla känslor och upplevelser.
Jag tycker att jag fått och får fantastiskt mycket kärlek i mitt liv. Jag njuter obeskrivligt av att ha blivit av med många av mina ”hämningar” och kan ägna mig åt det jag verkligen vill. Och det är inte att bevisa att jag inte alls har blivit gammal, att försöka se yngre ut, festa, dansa eller att bli nyförälskad.

Jag vill vara frisk, dela livet och omge mig med kärleksfulla människor, ta vara på varje dag, lyssna på musik, naturen och tystnaden, ”lukta på blommorna” och njuta av att ha förmånen att leva och bara vara.

Jag kommer att fundera vidare på detta.

Sol och kyla

Vi har klart väder och kyla!

Solen lyste upp vår björk.

Igår strålade solen men den värmer ännu inte. ”Vi” tog sammanlagt 5 medaljer i skidskytte och längdskidåkning och Mats gjorde en jättegod vildsvinsgryta som vi festade på tillsammans med Lasse.
Vi börjar planera utökad biodling och Ximena är på hugget inför kommande odlingssäsong. Mats och mina ambitioner är lite lägre i år eftersom vi tror och hoppas att vi kommer iväg på några längre husbilsresor.

Mats mage har äntligen blivit återställd, det verkar som om hans kropp behöver mycket längre tid att återhämta sig än normalt.

Jag vaknade som vanligt väldigt tidigt och nu kurar gryning med kaffemugg, iPad och hundarna. Idag väntar ytterligare spännande skid- och skidskyttetävlingar. Lite spel med Elin i Sky blir det säkert också. Vi träffas oftast dagligen för åtminstone ett kort gemensamt ”äventyr”.