Gårdagens höjdpunkter var facetimesamtalet med födelsebarnet Elin, Viktor och Åsa i Malmö och Mats oxfile’middag.
Det var plantmarknad i byn som jag hade sett fram emot men att försöka ta mig dit var inte att tänka på, inte ens med hjälp av Mats scooter. Att köra den i en trädgård kräver träning. Så jag satt i min fåtölj mest hela dagen. Jag gjorde några utflykter när jag vattnade gurkplantor, åt och gick på toaletten. Mats klippte gräsmattan för först gången i år. Lasse arbetar även denna helg.
Jag har tid att tänka och under morgontimmarna har jag börjat ilskna till.
Så här ont ska man inte behöva ha!
Smärtan i benet var inte akut enligt Avesta akutmottagning men de tog ändå emot mig och jag fick träffa en läkare. När det gäller artros, som läkaren trodde, har vårdcentralen huvudansvar. Jag hade/har inte en aning om vad smärtan beror på och vet inte hur allvarligt det är. Jag har bara en olidlig smärta som blir värre för varje dag och värktabletterna ger ingen större lindring. För mig är det akut!
Jag fick känslan av att vara en gnällig åldring och hänvisades till vårdcentralen men läkaren skrev ändå en remiss till röntgen och förklarade att smärtlindring ger man först när man vet orsaken. När jag smärtsamt linkade in till väntrummet kände jag för första gången någonsin att jag läckte lite urin vid ett smärtsamt steg. Jag nämnde detta och blev även då betraktad om inkontinent och det är definitivt en fråga för vårdcentralen.
Detta var en ny upplevelse för mig, åldersstämplingen!
Ja, jag är nästan 70 år och artros är en ålderskrämpa, kanske är jag på väg att bli inkontinent och det ok att vårdcentralen tar huvudansvaret.
Men min smärta är akut oavsett hur vården organiserar sig och att lämna mig med den i avvaktan på röntgen och vårdcentralläkartid känns inte ok! Ingen var ovänlig och jag blev väl mottagen men insikten och eftersmaken är besk.
Förväntas jag som åldring att tåla mer smärta och ha mer tålamod?
Jag var inte klartänkt nog att boka tid på vårdcentralen i fredags, jag var inne på att röntgen skulle göras först och bli kallad så fort de har en ledig tid.
Nu är det helg och jag sitter här med min smärta och ilsknar till. I morgon ska jag begära läkartid och tänker inte vänta på röntgen. Min tid är för kort och viktig för att jag ska acceptera att vänta på hjälp när den finns att få!
Jag ska ha smärtlindring!
