Jag har aldrig förstått all uppståndelse som har uppkommit i samband när ett barnbarn föds. Mamma längtade efter barnbarn innan de kom och många längtar efter och önskar sig barnbarn. För min del har det varit oviktigt, det viktigaste för mig är att mina barn mår bra och känner sig fria och har möjlighet att leva så som de önskar.

Mina känslor inför Ylva-Lo bevisar att det är mycket svårt att sätta sig in i något förrän man själv upplevt det. Att bli mormor har varit en stor omvälvning och jag är tacksam över förmånen att ha fått barn och barnbarn.

Något som jag inte räknat med är mormorsgratulationerna som droppar in! Här visar jag några.

Jag tittar och granskar bilderna som Elin och Viktor förser mig med! Jag nästan känner babydoften och blir tårögd när jag ser framför mig hur jag tar mig upp för de sista trapporna innan jag får träffa henne för första gången!
Elins pappa kunde heller inte bärga sig utan var den förste på plats att hälsa på Ylva-Lo! Även Mats är mycket berörd, vi har fällt många tårar de senaste dagarna. När Elin på facetime sa till en personal att de pratar med mormor och morfar blev Mats överlycklig och stolt. Kan ett barn ha två mammor eller pappor kan det också ha två morfäder!

Vi bearbetar just nu åldrandet och att döden närmar sig. Jag tror att vetskapen att livet går vidare i nya generationer är en orsak till de starka känslorna. Men det starkaste är nog att detta barnbarn har sitt ursprung i mig, det skulle aldrig ha fötts om jag inte fött Elin.