Oj, så härligt att komma fram. När jag i folkvimlet gick till bussen utanför centralen fylldes jag av lycka. I denna stad vill och ska jag bo!

Ylva Lo har utvecklats mycket på den månad som gått sedan vi sågs senast. Hon är vaken och nyfiken på omvärden, greppar och känner på saker och kommunicerar med många olika slags gurgel. Det var ett kärt återseende!
Pusslet låg och väntade på att bli färdiglagt och Elin passade på att utnyttja tvättstugan. Jag var jättetrött och glömde ta min psoriasisspruta, det får bli i kväll i stället.

Nu får Elin sovmorgon, Ylva Lo har somnat om och jag får min morgogonstund med kaffe, reflektioner och nyhetsläsning.