Igår hade jag en bra dag. Fast jag ogillar att städa gick det som en dans, liksom dagens vedstaplingsarbete.
Jag drivs av att bli tillfredsställd av att göra saker som jag anser är bra och nyttigt. Städa för hygienens skull och fysiskt arbete för hälsans, då kommer själens vämående automatiskt. Reflektion och eftertanke är också nyttigt men just nu är min otålighet ett hinder. Jag vet vart och vad jag vill men hindren är för många. Det största är att ingen verkar intresserad av att köpa huset och då lägger sig hotbilden att vi bli kvar här ytterligare en vinter som ett stenblock på mina axlar. Att följa Ylva Los första år på nära håll går inte och jag vill kunna träffa henne oftare, hennes utveckling går så fort. Som tur är ger Elin mig täta rapporter och facetime vilket ger en liten tillfredställelse. Liksom foton, detta är min skärmbild på min iPad just nu!

I detta fall tycker jag inte om tänken att det är vägen som är livet i stället för målet. Även om jag anser att vi är rätt bra på att förgylla vägen och ta tillvara stunderna är väntan för lång och livet för kort. Väntan och beroende av andras agerande gör mig frustrerad!

Bilen gick igenom besiktningen med ett antal tvåor, inte så allvarliga och bra att veta och inte för dyra eller svåra att åtgärda.

Idag hoppas jag att jag ska få lite hallon plockade. I eftermiddag ska vi till Avesta, Mats ska på ultraljud för att kolla upp en knöl. Vi förbereder oss också inför resan till systrarna på fredag.