I morse när jag vaknade hade jag en sådan där sällsynt stund då jag upplever mig själv och världen i total harmoni. Jag fastnar lätt i detaljer i min lilla värld och ser eller framför allt upplever inte förmånen och det vackra i att få leva och ha det så bra!

Igår hade vi ännu fler besökare och sålde lite smågrejer. Mats hade en dålig dag så jag tog själv hand om loppisen de fyra timmar vi hade öppet.

När jag hade stängt loppisen satte vi igång ett bullbak. Ett malmöpar med husvagn ringde och frågade om vi kunde öppna loppisen. Det gjorde jag och vi fick möjlighet att prata lite om Skåne och Malmö. Det är tydligt att jag är understimulerad, det är så roligt att prata med besökarna!
Jag har blivit isolerad och behöver mer sociala kontakter och ser fram emot att enkelt kunna gå kurser och röra mig i olika sociala miljöer och sammanhang!

Idag har vi öppet för sista gången denna period. ”Ring så öppnar vi” kommer att gälla ett tag. Mats och Lasse håller på att fixa med bilen, jag lastar vedkartonger inför hösten. Vi ska också ta hand om den honung som vår numera enda bikupa givit. Den ska vi dela på för eget bruk.
När det är fixat kan vi färdigställa huset för en ev visning och sedan köra ner till Skåneland!