Vi lämnade Säter vid 8- tiden och tog det extremt lugnt. Jag körde, förutom en kort stund då jag fick ögonmigrän och Mats tog över ratten. Hundarna är fantastiska, de säger knappt ett pip och är lyckliga över att de får vara med och dessutom utforska nya rastplatser! Vid ett stopp testade vi en Jureskogshamburgare, det var en av de godaste hamburgare jag ätit!

Det har sina fördelar att ha flyttat omkring i Sverige. Härjedalen, Dalarna och Skåne ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
Skåne var länge den samlingspunkt och stadigvarande platsen i mitt liv. Alla somrar tillbringade vi hos mormor och morfar i Bjärnum och mina föräldrar flyttade dit strax innan pensioneringen. När vi körde genom Bjärnum vinkade mitt hjärta till alla minnen, mormor Agda, morfar Kalle, moster Ingegerd, mamma och pappa som ligger begravda där. Ibland stannar vi så att jag kan gå till deras grav, men inte denna gång. I Bjärnum bor numera min kusin Eva och två kusinbarn.

När Mats och jag nyss hade träffats skaffade hans kusin Helena huset i Lökaröd utanför Degerberga. Hon och hennes familj bor i Holland men tillbringar ett antal veckor/ månader per år i Sverige. Vi har hälsat på eller lånat gårdsplan och huset under de senaste 18 åren och det känns numera som hemma det också.
Skåne känns som hemma för mig, för att inte tala om för Mats! Vi har redan flyttat hit i tankarna och mycket är bra här. I Malmö t ex åker pensionärer gratis i kollektivtrafiken under de flasta timmarna på dygnet.

Efter 11 timmars körning körde vi in på gården och fridfullheten. Det var en mycket varm sommardag och när vi hade rastat hundarna och tömt bilen hade det blivit mörkt.

Jag var rejält trött fastän körningen gick ovanligt lätt, jag gillar vår nya gamla bil! När jag äntligen slagit mig ner undrade Mats om jag tyckte det var mörkt och jag hade tänkt att de hade dålig belysning här! Min hjärna hade stängt av redan innan jag tagit en Wiskey…

Äntligen framme!

Fridfull morgon: