Det gick fortare än jag förväntat mig och strax före kl 13 var jag färdiginformerad och en chaufför kom och hämtade mig till färdtjänsten hem. Jag lämnade min rumskamrat Magnus, som har en lång tid kvar i sin behandling och återhämtning. Vi kom att prata riktigt mycket genom skärmen som skilde oss åt. Bl a om våra bucket- och fuckitlistor.
Vid tvåtiden klev jag in genom hemmadörren och fick träffa min kära flock! Hundarna blev överlyckliga, de har inte ens velat gå ut när jag varit borta. Även Mats och jag pustade ut och njöt av att allt var som vanligt igen, i alla fall nästan. Innan jag kom hade Ximena handlat åt oss så kylskåpet är fyllt för ett tag framöver.
Jag fick inte med mig en rollator eftersom det är helg utan ska försöka få tag på en via vårdcentralen i morgon. Jag behöver den om jag ska känna mig fri och röra mig mycket. Chauffören ville att jag skulle gå genom sjukhuset till bilen men det tog stopp efter två korridorer, jag fick skjuts i rullstol av en av vårdarna på avdelningen. Det vårdlag som skrev ut mig var mitt favoritlag, de hade alltid tid och klarade av stressen på bästa sätt.
Jag har satt mig i min fåtölj och väntar på att jag ska få fart på magen som är lite orolig och snart bör komma igång som vanligt igen, jag är nog fortfarande lite chockad och känner mig rastlös men kommer snart vara i balans igen. Allt har gått väldigt smidigt och lätt för min del. Mats har presenterat några funderingar på hur vi kan underlätta här hemma och vi får anpassa oss och ta en dag i taget.