Kategoriarkiv: Handikapprapport

Förbereder hemfärd

Igår kväll lämade jag dem vid tåget i Kristianstad, körde hem till Lökaröd och somnade tidigt. Det blev väldigt tyst och tomt i huset.

Det var mulet hela dagen och ganska svalt men Ylva Lo fick vara ute och krypa i gräset, känna på lövens träd och ta en promenad i trädgården. Mats hade väldigt dålig syresättning och orolig puls igår och tog det extra lugnt.

Nu ska vi vila upp oss och ställa i ordning efter oss innan hemfärden på torsdag. Vilka fantastiska veckor vi haft här nere, vi har träffat våra barn och Ylva Lo och haft underbart väder. Vi har haft härliga naturupplevelser och inte minst kopplat av!

Lite ändrade planer

Mats har bättre och sämre dagar och perioder vilket blirbetydligt mer märkbart när vi inte är hemma. Han har varit mycket trött efter hjärtstartarens ingrepp och ev har den fortsatt att göra några mindre ingrepp också. Vi är trygga med att hjärtstartaren gör sitt jobb men under en sådan här period orkar Mats inte särskilt mycket och vi kommer båda lite ur balans. Der är då tur att vi får kärt besök som skingrar våra tankar fastän vi fått ändra planerna att köra till Malmö och hämta dem. Mats orkar inte med en 5-timmars bilresa och jag vill inte lämna honom ensam så länge. I stället tar Elin, Viktor och Ylva Lo tåget och blir hämtade i Kristianstad i eftermiddag.

Jag fortsätter att hålla koll på lediga hyresrätter i Malmö, det dyker upp en och annan intressant 3:a. Inflyttning just nu gäller från 1/11-1/1 2025. Inget nytt har hänt kring vårt hus fastän vi har en del besökare på både Hemnet och Fastighetsbyråns sida. Jag hoppas på ett under men ställer in mig på ytterligare en vinter i Arkhyttan!

Torsdagen

Det är ordentligt kallt på nätterna och dagstemperaturen är betydligt svalare och årstidsanpassad. Mats är fortfarande tagen av sitt tillslag och sover mycket. Jag har fått ögonmigrän flera gånger och som vanligt vet jag inte vad det beror på.

Mats föreslog att vi igår skulle göra en utflykt till Kivik-Esperöds Arboretet som ligger bredvid Kiviks bryggeri. Det var en mäktig känsla att vandra i den vildvuxna skogen med exotiska träd och buskar. Vi provsmakade och köpte med oss ljuvlig äppelmust från butiken i området.

Först nu börjar tankarna på hemma att komma, om en knapp vecka räknar vi med att vara tillbaka i Arkhyttan. Lasse har skaffat oss ett par nya sängar och om allt går som det ska säljer han vår terassvärmare i kväll.

Men först ska vi tillbringa helgen med Elin, Viktor och Ylva Lo. Vi kör till Malmö och hämtar dem i morgon förmiddag.

Njuta av ”nuet”

Gryning i Lökaröd

Under gårdagen återhämtade jag mig, jag fick lite migrän men dammsög, tvättade och gjorde en äppelkaka.
Mats fick en hjärtrusning på eftermiddagen och hans hjärtstartare fick gå in och jobba. Ibland gör den det utan att han märker det men när den behöver ta i mer är det ingen tvekan. Det triggar oss naturligtvis och Mats behöver ett antal dagar innan han känner sig lugn igen. Jag blir påmind om hur viktigt det är att ta till vara på tiden/”nuet”…

Igår kväll hade vi bara 8 grader och min andedräkt bolmade vid kvällskissningen av hundarna. Likaså immade glasögonen igen när jag kom in. Nymånen var oerhört vacker på den molnfria himlen.

Nu eldar jag för att få upp värmen och mysfaktorn.

Dagens program är beroende på dagsformen, ev åker vi till Kåseberga. I övrigt förbereder och barnsäkrar vi inför Ylva Los ankomst!

En bra dag!

Igår var vi pigga båda två. Mats hade en riktigt bra dag och gjorde bl a klart i bilen. Vi monterade också ner furusoffan som vi ska sälja. Jag körde till affären, gjorde en varsin smörgåstårtbakelse och tvättade några maskiner. Det är viktigt för mig att notera vad vi gör för att inte fastna i tankar på allt som så tydligt återstår att bli gjort.

Idag ska Mats och Lasse iväg på firande på modellflygfältet. Jag ska fortsätta att röja inför ev husvisning.

Hemresa

Hemresan gick bra. Det känns lite äventyrligt med SJ:s rullstolslyft. Det är inte många cm tillgoda för att få plats.

Vi åkte till Centralen i god tid och åt en god peruask empanada con carne innan vi klev på tåget.

Tåget framför oss råkade ut för fordonsfel vilket resulterade i 3,5 timmars försening. Tursamt nog stod vi i över en timme på Uppsala station precis när Truls Smöregårdh spelade i pingisfinalen och vann silver. Internet fungerade annars inte i den gamla järnvägsvagnen. Däremot var bistron placerad i vår vagn och en god räksmörgås gjorde förseningen hanterbar.

När vi kom hem till Arkhyttan, 4,5 timmar sena, hade hundarna varit ensamma i över 8 timmar. Det hade gått bra, inga olyckor hade skett inomhus!

Vi var mycket trötta men välmående efter en härlig helg och jag kunde inte hålla mig vaken länge.

En härlig dag!

Resan gick mycket bra, på tåget fick vi hjälp i och ur, på tunnelbanan var det enkelt att ta sig in och ut och alla hissar fungerade.

Framme i Skarpnäck väntade Karin och vi gick till Natalies för att äta lunch. Gigi, Hasse och lilla Fina anslöt sig till oss. Det är fint att träffas och jag blev överraskad över hur lika Karin och Gigi blivit. Åldern förändrar oss och jag blir mer och mer lik mamma konstaterade vi.

På eftermiddagen såg vi Truls Möregårdh ta sig till finalen i bordtennis och vi sov även en stund. Linda kom förbi med sina tre äldre pojkar, Ludvig ska flytta hemifrån och kunde överta en hel del från Karin. De stannade en stund och det är alltid fint att träffa dem!

Karin hade lagat en fantastisk middag som vi åt tillsammans med Magda och Pepe, Gigi och Hasse. Som vanligt hade vi många intressanta samtal.

På väg

Vi har lämnat hundarna i Lasses vård och sitter på tåget mot Stockholm. Det är första gången vi åker tåg med Mats handikappfordon så vi var lite spända men det gick bra. Tågvärdinnan tog emot och hissade tryggt upp Mats i vagnen. Det är en äldre sliten vagn utan eluttag och med dålig internetuppkoppling men i övrigt ok.

Vi konstaterade att det är över ett år sedan Mats var ute på resa senast!

Nu ser vi fram mot att träffa systrarna!

Flyta med floden

Igår var Mats i Avesta på ultraljud och fick besked om att den knöl läkaren kände var en fettknöl, skönt!
Vi har investerat i en extra batteriladdare som kan starta bilen men även ladda Mats bärbara syrgasapparat. När vi blev sittande med dött bilbatteri härom dagen var det bara minuter från att batteriet i Mats syrgasapparat tog slut. Nu följer denna laddare alltid med honom i den dramatenväska vi försett hans fordon med.

Trädgården översvämmas av äpplen, vinbär och hallon, vi tar i år bara reda på en bråkdel av dem. Det är sorgligt men helt OK.

Vi är begränsade och gör det vi vill och orkar men det känns bra att några andra snart ska ta över!

Under min bröstcancerbehandling reflekterade jag mycket över mitt liv, tidigare och hur jag ville ha framtiden.
Jag liknade livet vid en flod där jag flöt fram i olika takt. Ibland genom forsar och helt okontrollerbart, ibland stilla i en lugn vik men oftast i en lugn takt. När jag stötte på stenar eller andra hinder hade jag tidigare stannat för att försöka förstöra dem innan jag kunde fortsätta. Då gjorde jag ett val, det är fullt möjligt att flyta förbi och lämna hindren orörda. Jag får ta en annan väg men fortsätter ändå resan framåt. De hinder som inte kan förstöras ger inget annat val är att flyta förbi och hitta andra vägar.
Jag tycker att vi gjort det bra vad gäller Mats handikapp och mina fysiska hinder. Den nya vägen känns bra och ger andra möjligheter än vi tänkt tidigare.
Jag blir påmind om att det är där vi befinner oss nu när vi väntar på att någon ska köpa vårt hus innan vi kan fortsätta dit vi önskar. Under tiden vi väntat har jag fastnat bakom hindret och trampat vatten och fastnat i tröstlös väntan.
Nu ska jag i stället flyta vidare och se vad som väntar runt nästa krök!
Som Mats brukar säga:

Det blir sällan som man tror men alltid som det ska!

Världsläget fortsätter att vara bekymmersamt. Jag tar in så mycket jag orkar, ibland mer ibland mindre.

väntan och ovisshet

Juli närmar sig sitt slut och vi vet ännu inte när vårt hus blir sålt. Så mycket spelar in, ränteläget är en orsak. De utlovade räntesänkningarna har ännu inte skett.
Vi hoppas att vi slipper men förbereder oss för ytterligare en vinter i Arkhyttan. Lasse har redan nu en lägenhet i Långshyttan och flyttar när han tagit hand om alla sina saker i alla utrymmen! När han flyttade från bondgården tog han hand om det mesta eftersom Anna flyttade till Italien. Mycket har senare flyttats ner dit men en hel del återstår att ta rätt på!

Ovisshet och väntan är alltså rätt dominerande för vår del.

Igår körde vi till tippen, det är alltid lika skönt. Vi fixar med Mats nya rullstol/scooter. Ett fäste för att sätta hundkoppel ska ordnas och en cykelkorg för syrgasgeneratorn ska fixas. Vi har kommit på en bra lösning där bak, en dramatenväska går att fästa och möjliggör transport av matkassar, fiskegrejer eller vad som önskas.

Jag travade lite ved mellan regnskurarna och ska fortsätta idag. Lördagen närmar sig och det är många förberelser inför loppisen. Efter lördagen kommer vi att plocka bort konsten och bara ha flytt-loppis. Ev ordnar vi en konstförsäljning under hösten/vintern. Annars får den flytta med till Skåne. Se www.arkhyttan.se.