Jag tog en paus från flyttbestyren och sydde en hak/dregellapp till Ylva Lo. Passar den bra kommer det att bli fler, det var ett snabbt och roligt jobb. Mats var igår medtagen men har inte haft fler tillslag. Just nu mäter han allt vätskeintag för att hålla nere vikten.
Auktionsfirman i Uppsala var snabb att värdera några av våra saker gratis via internet/mail. Sakerna hade inte nåt större värde men vi kommer att anlita dem igen framöver.
Åsa är som vanligt mycket aktiv och förutom skolan har hon dansföreställningen Sysslorna och ett filmprojekt på gång.
Den 14 maj kommer jag att se föreställningen!
Vi har inte fått någon respons från bilfirman och vi ska som förberedelse ta en advokatrådgivning om hur vi går vidare till Tingsrätten om firman inte följer ARNs rekommendation. Mäklaren ska idag höra av sig inför utläggning av annons på Hemnet.
Vi följer med spänning syster Karins försäljning av sitt Spanienhus i Molvizar. Det har varit till salu sedan strax före pandemin och först nu har det blivit flera intressenter.
Igår sken solen, nattens minusgrader höll i sig länge och det blev inte varmare än kring 5 plusgrader. Jag gjorde lite trädgårdsjobb till hundarnas stora glädje. De njuter av att springa fritt i den snöfria trädgården. Vi har kontaktat en auktionsfirma i Uppsala som gratisvärderar via internet. Vi får se om vi har något värdefullt.
Bilresan till Skåne är bokad, vi reser den 8 maj och kan bo i Lökaröd förutom två hotellnätter. Jan och Helena hinner vi träffa innan de reser tillbaka till Holland. Jag ska se Åsas dansförestållning i Köpenhamn den 14 maj tillsammans med Elin och deras pappa Eric. Vi träffar också Tobias en stund. Mats tar hand om hundarna och umgås troligtvis med Joel. Umgänge med Tobias, Johanna, Joel, Elin, Viktor och Ylva Lo ska också inplaneras, liksom Limhamnskoll och utforska lämpliga ”hang” för Lasse och Mats. Hemresedag är inte riktigt bestämt.
Igår mådde Mats dåligt och fick ett ”tillslag” mitt på dagen. Då rusar hjärtat och hans OCD går in och motverkar om det slår för mycket eller för litet. Det är väldigt obehagligt och triggar oss båda, gammal oro väcks till liv. Det lugnade ner sig efter en stund men vi påmindes om hur skört livet är.
Under kommande veckor fortsätter vi röjning och förbereder för visning. Försäljningen ska läggas ut på Hemnet under veckan.
När fotografen varit här pustade vi alla ut, även hundarna. Mats passade också på att elda upp gamla minnen.
Jag funderar på varför jag skäms för hur vi har det här hemma. Att det här har varit vårt paradis har berott på att vi här kunnat vara precis hur vi vill. Vi anpassar oss inte till några normer eller måsten. Det har varit en befrielse för oss båda. Närheten till naturen och all den ”fria” ytan runt oss har inneburit ett lugn och en plats för reflektioner, kreativitet och lust. Vårt hem har blivit personligt, vi har tyckt om att förändra och bygga om efter våra behov. En del lösningar har varit udda, som när vi byggde en stor hundbur i stora rummet t ex. Vi har njutit av friheten, trädgård, skogen, jakten och livet! Vi har prioriterat det som fått oss att må bra, t ex fyrhjulingar, Mats scooter och friheten med husbilen.
När vi nu ska sälja huset har jag satt på mig andra ögon, så som jag tror att andra ser på huset. De senaste årens eftersatthet har jag sett men accepterat, så som jag alltid försöker möta det som jag möter i livet. Men…
Jag ser också att det ser ut som om ingen har brytt sig, vi har påbörjade och oavslutade projekt, huset är slitet och oredan både här och där. Min känsla av skam har med integriteten att göra. Att jag/vi inte längre förmått eller orkat, tidigare hade vi ett val.
I stället för skam vill jag känna stolthet över våra val. Stolthet över vad vi skapat och åstadkommit här. Vi överlämnar ett hus fullt av möjligheter och rätt köpare kan ta över och forma livet och huset precis som de önskar.
Elin tog många bilder när hon tittade på lägenheten i Limhamn. Det var intressant att höra vad de som bodde där berättade och att börja tänka sig in i att ”trängas” i ett hyreshus med grannar och liv runt om. Det kommer att bli en invänjningsprocess!
Vi har tackat nej eftersom vi inte har sålt vårt hus men tillvänjningsprocessen har påbörjats.
Mats Uppsalabesök tog som vanligt musten ur honom. Han hämtades av färdtjänst strax efter kl 8 och kom hem strax efter kl 16. Han har inte blivit sämre och de vill prova ett läkemedel som kan göra honom lite bättre men kan ge en hel del otrevliga biverkningar. De förbereder också för flytt till Lunds PAH-avdelning.
Vi hade ett fint facetimesamtal med Mats kusin Helena i Nederländerna. Vi kan bo i deras hus i Lökaröd i maj och ev träffa dem innan de återvänder hem från sin skånevistelse.
Vi var båda mycket trötta pga sömnbrist, vara uppe till 02:00 är inget för mig!
Nu ska det bli kyligt resterande del av april sägs det, det var minusgrader nu på morgonen. Kylan, det dystra vädret och tunga tidningsrubriker påbörjade min dag. Jag ska göra vad jag kan för att göra det till en bra dag!
Vi bestämde tillsammans med mäklaren att vårt hus ska läggas ut på Hemnet inom några veckor. Det ska fotograferas först, bl a med drönare. Har vi tur kan hon arrangera visningar i början av maj då trädgården bör ha kommit till liv igen.
Värmen fortsatte men solen höll sig borta igår. Mats undersökte hur vi ska göra med hans hjälpmedel vid flytten, det blev några samtal. Likaså blev vårt garagetält sålt.
Vi har ibland oroliga drömmar när vi står inför allt det nya. I natt slogs Mats med lejon och jag fick väcka honom för att inte få en smocka! Framtiden känns både overkligt och spännande men ska vi verkligen lämna detta paradis tänker jag när jag går runt i trädgården. Ja, det är både rätt och självklart och för min del kan det inte gå fort nog, ju förr desto bättre!
Min psoriasis har blivit synlig igen eftersom jag minskat dosen på medicinen, jag överväger den nackdelen mot att öka dosen och riskera dåliga levervärden igen eller att behöva byta medicin. Nackdelen med Metoject är håravfall. Jag tappar mycket hår och har blivit så tunnhårig att jag inte vill klippa mig kort igen. Detta och den kroppsliga skröpligheten jag upplevt det senaste året har sartat min andra ålderskris, den första hade jag vid 60. Vid 40 var jag fullt upptagen av min struma och barnen. Vid 50 hade jag fortfarande cancerbehandlingen i kroppen och knoppen och startade ett nytt liv tillsammans med Mats. Men jag och vi lever, vilket inte varit helt självklart, och vi satsar på ett fortsatt bra liv tillsammans!
Igår körde vi med ett stort lass till återvinningen och passade då också på att handla. Jag köpte också en ny räfsa och ser fram emot att städa upp i trädgården, den blev eftersatt förra året eftersom jag inte kunde gå.
Idag ska det vända, det ska bli ”varmt” men mulet! Nu har vi 4 plusgrader. Nu får vi vänta på att snön smälter bort och att lervälling/gräsmatta torkar upp. Jag var beredd att kratta innan snön återkom!
Mats förbereder sig inför resa till Akademiska i Uppsala nästa måndag. Han upplever en försämring fr a i lungorna och har problem att hålla vikten nere. Vi hoppas att han kan få svar och stöd av PAH-teamet. I Malmö får han närmare, de håller till i Lund.
Vi startade tumultartat med tonårsdöttrar och jobbig bröstcancerbehandling. För första gången i mitt liv upplevde jag att jag inte var ensam, jag hade hittat min själsfrände. Mats hade möjlighet att följa med och vara med mig under hela behandlingen. Tack vare det stödet, Elin och Åsa, systrar, släkt och vänner tog jag mig igenom den livskris bröstcancern innebar.
När jag tagit mig igenom behandlingarna omstrukturerade jag mitt liv utifrån nya ögon. Jag köpte huset i Arkhyttan och Mats flyttade in. Vi tog upp det gemensamma konstintresset och har haft fantastiska år med konstspaningar och utställningar i Arkhyttefabriken, vårt galleri Anemona och i vår trädgård. Vi skapade webbsidor och hade företag. Det gemensamma husbilslivet startade under cellgiftbehandlingen. Efter varje dos åkte vi iväg på en tur anpassad efter måendet. Vi fortsatte sedan med ett antal husbilar men testade även husvagn. Den sista husbilsresan gjorde vi för ett år sedan innan vi avslutade det kapitlet. Jägarexamen och jakten blev ytterligare ett gemensamt intresse och när vi inte längre orkade ta skogspromenader körde vi ut i naturen med fyrhjulingarna.
Elin och Åsa bodde hemma några år innan de flyttade ut och skapade sina liv. De, Tobias och Joel bodde sedan här hemma under kortare eller längre perioder.
Det var harmoniska och härliga år!
Innan jag gick i pension började Mats hälsa försämras och mina sista arbetsår blev slitiga. Min psoriasis slog till och mina händer blev mer eller mindra obrukbara. Jag var sjukskriven några månader innan jag gick i pension för 5 år sedan. Mats fick samtidigt sin PAH-diagnos efter flera års utredningar och efter ytterligare ett par månader sa hans hjärta ifrån och han fick sitt första hjärtstopp hemma i fåtöljen. Den ”resan” har jag beskrivit här i bilddagboken.
Jag är tacksam och lycklig över att dela livet med Mats och vår hundflock. I med och motgångar har vi navigerat oss fram tillsammans och ska snart möta nya upplevelser och äventyr nere i Skåne.
Har kommer klipp om Åsas dansföreställning i Göteborg:
Vi samlar ihop vår jaktutrustning för försäljning. Putte var snabb att utse en trasig gevärväska till ny favoritbädd!
Igår hade vi en tung dag. Mats har gått upp några kilon och det påverkar syresättningen och orken. De senaste årens avsaknad av omsorg har fått huset och trädgården att bli ruffig. Att upptäcka att vårt paradis förfallit gör mig ledsen och deppig. Men det är ju 5 år sedan Mats hjärtstopp och förra året kom jag inte ut i trädgården på grund av mitt ben, så det är inte svårt att förstå. Men sorgligt! Jag inser att jag har svårt att acceptera att jag har tappat orken både fysiskt och mentalt. Nu när jag kan röra mig igen sätter huvudet hinder, jag blir så trött. Det är det dagliga, nödvändigaste som blir gjort, därefter tar det stopp. Jag tränar kroppen men inte huvudet, vilket jag vill försöka att komma igång med. Fönsterputs står högst på listan, det blev inte gjort förra året! Om jag tar ett fönster om dagen när det är blidväder är det snart gjort.
Idag planerar vi att elda upp en del av skräpet i trädgården, vi vill passa på innan det blir eldningsförbud. Lasse har lovat att hjälpa till eftersom arkhytteleran hindrar Mats att ta sig fram med scootern.
När jag inför husförsäljningen går igenom huset och på tomten inser jag hur mycket vi tacklat av de senaste åren. Droppen blev förra sommaren och hösten då jag hade problem med mitt ben och inte kunde gå eller vågade utföra något fysiskt arbete. Vedhögen ligger ostaplad under en presenning och skräphögen blev aldrig eldad. Bärbuskarna blev inte ansade och odlingsbäddarna står lämnade utan bearbetning. Mot flera av husväggarna står det slumpmässigt lutade brädor, bråte och staketbitar. På garageplanen hade det samlats skräp som ska till tippen. Inomhus är fönstren oputsade de senaste året och ingen storstädning har heller blivit gjord. Jag gjorde aldrig i ordning verandan förra sommaren så den är belamrad med massor av bråte.
Jag blir mentalt trött men försöker ändå att varje dag få något gjort. Lasse har kört ett första lass skräp till tippen med släpkärra och vi ett lass med bilen. Jag har nästan röjt färdigt på köksbron och framsidan, likaså garageplanen. Om jag gör något varje dag går det sakta men säkert åt rätt håll. Dessutom gör vi något gemensamt varje dag. Men jag blir så trött! Vi orkar inte med att sköta tomt och hus längre och det är verkligen dags att lämna över till någon annan!
På tisdag reser jag ner till Ylva Lo i Skåne och laddar batterierna, det blir bra!
