Kategoriarkiv: Handikapprapport

Mats andra födelsedag!

Antal besökare på denna sida har fördubblats den senaste tiden. Välkomna ni som tillkommit!

Mäklaruppdraget är igångsatt och det blir spännande att följa. Först är det besiktningar och utomhusfotografering. Därefter läggs det ut som kommande ”objekt” till salu på svenskfast.se.

Vi funderar och planerar tillsammans med Lasse om hur vi enklast genomför flytten. Enkelt blir det inte och säkert väldigt jobbigt. Jag minns att när vi flyttade hit sa jag aldrig mer flytt!

Intresset för volvon har ökat, idag har vi två spekulanter varav en har förtur.

Det regnar för andra dagen i rad. Snön smälter och vägarna blir alltmer farbara, de har varit för bedrövliga i vinter.

Igår hade Mats en av sina sämre dagar. Dålig sömn och låg sysresättning. Sådana dagar får bli som de blir. Vi tog oss i alla fall iväg till tippen i Säter med ett stort lass, köpte varsin semla på Annas konditori och handlade både mat och på systemet. Säljer vi volvon ska vi fira med Prosecco ikväll!

Jag har sovit bättre den senaste tiden och framför allt längre. I morse började det ljusna när jag slog upp ögonen. Min psoriasis är fortfarande aktiv på några fingrar men min fingerstelhet och värk blir klart bättre av att jag börjat sticka.

Vår ena Chrysler står kvar nere hos bilhandlaren i Eskilstuna och kostar oss pengar, medan vi väntar på ARN:s utlåtande. Deras okörbara utbytesbil står kvar hos oss. Vår andra Chrysler kör vi med glädje och är väldigt nöjda med, fastän den var 80 000kr billigare! Vi avvaktar ARN:s utlåtande, vilket kommer att ta ytterligare 2-4 månader, och är beredda på att gå vidare till Tingsrätten om det behövs.

Nedanstående bild målade jag som bearbetning av traumat när Mats hjärta stannade den 23 februari för 5 år sedan. Oavsett om vi säljer volvon eller inte firar vi Mats extra födelsedag med Prosecco i kväll!

Annars är det bra…

Igår snöade det hela dagen. Jag körde till Säter med andan i halsen, aldrig tidigare har vi haft så besvärliga vintervägar. Nu snöade det ymnigt och allting var vitt och plog bilen hade inte gjort sitt. Under snön är det isigt och spårigt, bitvis måste man följa spåren vare sig man vill eller inte. Det var intressant eftersom det inte gick att se var spåren var. Men vi fick varsin semla från Annas!

Vi konstaterar att det är vackert och vitt men vi kommer inte ut och kan njuta av det. Jag hoppas att det här blir sista vintern i Dalarna. I Skåne kortas vintern nästan 2 månader och de dagar det är halkigt och snö är lätt räknade! Jag vet att skåneslask, blåst, dimma och låga moln är jättejobbigt men emellanåt kommer det solskensdagar som vi kan komma ut och njuta av.

Vi fortsätter sälja det vi kan, idag sålde jag våra 8 fåtöljer som kommer från Trafikverkets konferensrum.

Idag ska jag till Långshyttan ( på lika dåliga vägar ) och lämna prover inför årskontroll hos läkaren på fredag. Jag funderar på hur jag kan sammanfatta mitt mående.

Mina ögon får fler och fler grå fläckar och jag besväras av sämre syn. Min psoriasis håller sig någorlunda lugn men den minskade medicindosen gör att några fingrar och hårbotten är aktivt emellanåt. Medicinen gör dessutom att jag tappar mycket hår. Värken i min höft och mitt lår ligger där och lurar och gör lite ont vissa dagar. Magen är ofta i olag vilket säkert också beror på medicineringen.

Annars mår jag bra!

Värk och glömska

Hundarna gillar det milda vädret och tillbringar mycket tid utomhus.
Igår blev volvon färdigbesiktigad och nu återstår rengöring och sedan försäljning. I övrigt vet jag inte vart gårdagen tog vägen.
Mats satte på sig syrgasgrimman när vi kom hem från Hedemora men började må dåligt efter ett långt tag och hjärtat började rusa. Det visade sig att han glömt slå på syrgasaggregatet och att hans syrenivå hade sjunkit så att hjärtat reagerade.

Jag har lite ont i mitt ben igen trots att jag, till min stora förvåning, är flitig att göra träningspass nästan varje dag. I natt drömde jag att det börjat växa en äcklig utväxt i benet, så det bekymrar nog mig lite att jag inte blir helt återställd. Jag har också lite problem med lite psoriasisutslag på några fingrar och jag tror att jag är på väg att få tillbaka det i hårbotten. Fortsätter det så här så kanske vi måste höja medicindosen men jag avvktar nästa provtagning för att se om min lever klarar det.

Idag måste jag hämta in mer ved, det ska komma tillbaka en köldknäpp om några dagar. Om jag orkar kastar jag också ut det sista av julen och granen, det är ju ändå tjugondag knut.

Hemresan, Mats och julklappen

Hemresan blev förlängd två timmar. Jag fick vänta en extra timme på ett försenat Malmötåg i Hässleholm och en timme i Sala eftersom jag missade de bokade anslutningarna. Mats mötte och vi for hem i -13 grader och gnistrande snö. Middag blev en medköpt pizza och därefter somnade jag gott framför TV:n. Mycket nöjd med Malmöbesöket men även med att vara hemma hos de mina igen!

Jag drömde om Ylva Lo i natt!

Precis innan jag reste hittade Mats en handikappanpassad bil hos vår bästa bilhandlare. Det är en äldre Chrysler med mindre elektronik men fullt fungerande och med en bra ramp vid sidodörren. De hade sänkt priset rejält eftersom den är svårsåld och när vi tittat på den beslutade vi att slå till. Det får bli vår julklapp till varandra! Nu får vi äntligen den frihet vi behöver!

Jag reste innan allt var klart men Mats hämtade hem den och den står nu på vår garageplan. Volvon ska säljas snarast och den kommer inte att vara svårsåld.
Så just nu äger vi 2 Chrysler, en nyare oanvändbar som väntar på upphävande av köp med ARN:s stöd och en fullt fungerande äldre som kan ersätta volvon.

Mats handikapp blev extra tydligt för honom när jag var borta. Han ville inte vänta på att hämta hem bilen när allt var klart utan gjorde det själv liksom handlade och hämtade hem ett antal paket.
Jag brukar köra bilen ur garaget, plocka fram scootern ur källaren och se till att paketen och matkassarna kommer in i huset. När Mats tagit sig till garaget och kört ut bilen är dagens energiförråd redan tömt, vilket är svårt för en utomstående att förstå. Nu skulle han hämta ”nya” bilen, köra hem, hämta paket och handla. Bilen fick stå ute men det tog alldeles för mycket energi och kraft av honom. Grinden blev inte ordentligt stängd och hundarna rymde mm mm.
Han konstaterar: ”Jag klarar mig inte själv!”

Ingen av oss ångrar min Malmöresa men vi måste hitta lösningar så att Mats får en dräglig och trygg tillvaro även när jag är borta. Sommartid är det praktiska lite enklare men under vintern är det mycket som måste klaffa.
Att ha en bil med ramp är den första och viktigaste åtgärden och det har vi nu äntligen fixat!
Vilken bra julklapp!

Andra advent

Igår fick köksbron sin adventsdekoration.
Mats mådde inte så bra på förmiddagen men blev piggare framåt kvällen. Han visste inte vad men något kändes fel i kroppen.
Planerna på lutfisk sköt vi upp till julen efter samtal med Tobias och hans önskemål om julmat. Däremot gjorde jag risgrynsgröt och risalamalta med jordgubbskompott, vilket vi båda älskar!
Vi följde skidtävlingarna på TV och hade för ovanlighetens skull ett kortare strömavbrott.

ARN har gett bilhandlaren en påminnelse om att svara på vår anmälan före 20 december. Men äntligen har vi kunnat koppla bort tankarna på vårt misslyckade bilköp. Vi räknar med att det tar tid att få en lösning, kanske i vår eller om vi går till Tingsrätten dröjer det ännu längre.

Vi ska idag följa skidåkning och skidskytte och jag förbereder mig för morgondagens resa. I morgon eftermiddag kommer jag att få lukta på och hålla Ylva Lo!

Det känns inte bra att lämna Mats ensam här hemma. Hans hälsa är instabil och vissa dagar behöver han mer stöttning. Hade inte Lasse funnits på plats hade jag inte åkt. Men trots det tycker vi båda att det är lite otryggt. Ändå gör vi valet att jag reser bort måndag till torsdag. Jag behöver komma bort ibland och att träffa nya barnbarnet är just nu högst prioriterat!

Snöig onsdag

Ett facetimesamtal med Elin och Åsa muntrade upp kvällen liksom en god måltid liksom dryck.
Vi fick många ärenden gjorda i Borlänge och Mats fick besked om sin hörsel. Den är påverkad men än så länge behövs inga hjälpmedel. På hjälpmedelscentralen hittade vi också en bra sittdyna till Mats köksstol.

Vi har ännu inte hört något från bilfirman eller ARN. På fredag ska bilfirman senast ge sin syn på vår anmälan till ARN. Vi uppskattar att kunna rådfråga Hasse och ventilerade våra tankar med honom och syster Birgitta.

Det snöade en del och det ska visst komma mer snö idag. Det känns bara skönt med det vita och att slippa leran! Hundarnas löpperiod går mot sitt slut, skönt!
När jag vaknade hade Mats fortsatt att bygga på köksväggen. Det gäller att ta tillvara den del av dygnet som vi är pigga!

Syndafall?

Jag blev lite tagen av gårdagen då jag efter ett halvårs undersökningar fick besked om vad som troligen orsakade min plötsliga smärta i mitten av maj. Jag är lättad och om möjligt ännu mer motiverad till träning. Men också rädd för att smärtan ska återkomma men i så fall lovade läkaren att jag skulle få hjälp snabbt!

Jag är positivt förvånad över att jag är vid så gott mod så här långt in i november. De senaste dagarna har det könts som vi utsatts för syndafallet, det har varit dygnsregn och vår lilla bäck nere i svackan svämmar snart över vägen. Det tjocka molntäcket hindrar dagsljuset och lamporna är tända dag som natt.

Mats har det tungt just nu. Han har svårt att hålla nere vikten, ett par kilo upp så mår han sämre. Igår mådde han bättre och hade gått ner lite, men bara i kroppen inte i knoppen, sa han. Utan handikappbilen kan vi inte göra utflykter och vi blir väldigt isolerade här. Likaså är vi nu försiktiga igen eftersom corona härjar runt. Jag hoppas att min energi lättar upp hans dagar lite grann.

Så fort Mats orkar ska vi fixa köksväggen och möblera om vilket jag tror kommer att muntra upp oss.

Det är fredag, soptunnorna är tömda, morgongymnastiken börjar snart, På spåret ska ses i kväll, jag ska sälja lite honung och troligtvis spela lite Sky med Oslo och Malmöborna. Snart har halva november gått!

Besked

Nyss fick jag ett samtal från min läkare. Min magnetröntgen visade att jag har diskbråck på två ställen i ryggen. Det ena sitter nere i bäckenet och kan ha varit det som initialt orsakade min smärta. De såg också spår av artros. Eftersom jag nu återhämtat mig anser de inte att något behöver åtgärdas men om smärtan återkommer kan en ev operation vara lösningen.
Det är skönt att ha fått förklaring på orsaken och veta att det går att åtgärda om det återkommer, den smärtan vill jag inte återuppleva! Jag fortsätter att träna och stärka musklerna vilket jag känner ger resultat.

Det fortsätter att vara grått och regna och vår vän Monika uttryckte det så här i november för något år sedan.

Träning och rengöring

Jag upptäcker positiva effekter av min träning.
Min värk har inte helt försvunnit men är ingenting att tala om. Ibland känner jag av den lite smått men oftast inte. Jag kan gå nästan upprätt igen och när jag gått långt som jag gjorde i Oslo återkommer den lite mer ihållande men försvinner efter vila. Förutom täning av ben och höft upptäcker jag att armträningen gjort att mina armar/händer inte domnar så lätt på nätterna. Dessutom har jag blivit piggare! Med tiden hoppas jag att även min balans ska bli bättre.
Jag gör lite olika träningsprogram, hjärt- och lungföreningen har ett par 30-minuterspass med lättgympa att välja på, det finns några på youtube och även på direktTV. Jag cyklar också på Mats träningscykel. Numera blir det 4 km men jag ökar sträckan efter hand.

I förrgår påbörjade jag storrengöring av köket som varit fruktansvärt eftersatt det senaste halvåret. Jag tar några skåp i taget men känner mig tillfreds med att jag nu kommit mig för.

Idag är det dags för Mats provtagning och om han är pigg nog kör vi och storhandlar i Borlänge och skaffar virke till köksväggen. När den är klar sker storrengöring och ommöblering av vårt vardagsrum.

November

Det är bra att jag har laddat batterierna inför det som komma skall, november månad! Visserligen har jag Pyrets ankomst att se fram emot men i övrigt gäller det bara att få tiden att gå och förbereda inför julen.

Väderprognoserna visar regn/snö och rusk de närmaste 14 dagarna.

Igår var det pappas födelsedag, han föddes 1926.

Igår klev jag upp, rengjorde bilen från lager av snö och körde till Avesta för magnetröntgen av ländrygg och bäcken. Det var två 15-minuterspass i magnettunneln, vilket var mycket angenämare än jag mindes. Avesta har precis fått ny utrustning med en större tunnel. Nu återstår besked om resultatet.

Mats är tagen och orolig. Hjärtmottagningen i Falun hörde aldrig av sig men vi kunde läsa i journalen att det inte blev ett utslag den 31 oktober. Däremot hade ”apparaten” gått in och agerat både den 6 och 26 oktober, vilket Mats inte märkt. Han säger att han nu bara går och väntar på att det ska slå till…

Jag hade som mamma brukade säga, sviter av luftombytet igår och behövde dagen för att landa här hemma igen. Hundarna och Mats kopplade också av när flocken blivit samlad igen.