Att uttrycka sina känslor med ord är ibland svårt, det är därför konst, musik, teater, litteratur är så livsviktig. Det utgör ett kompliment till orden som ofta är för få/fattiga. Bilden här ovanför älskar jag, jag är en färgmänniska som mår bra av färger. Mina tavlor är ibland förskräckligt färgrika och uttrycker då en känsla som jag inte kan formulera med ord. Ovanstående bild står för kaos, rädsla, oro, kärlek, hopp, sorg, lycka, trygghet och tillit ( jag skrev först tilltro men vad är skillnaden mellan tillit och tilltro?). Alla känslor på en gång.
En dikt kan också ofta uttrycka det jag själv har svårt att sätta ord på!
Morgonens reflektion är vad skillnaden på tycka synd om och medkänsla är. Mitt skrivande här i bilddagboken och i sociala medier kommer ur mitt behov att formulera mina känslor, att dokumentera och att kommunicera. Bilddagboken är tyvärr en envägskommunikation, men på facebook och instagram kan jag få ett gilla/hjärta eller en kommentar. Detta betyder mycket för mig, särskilt eftersom jag eftersträvar att visa mitt riktiga jag utan en förgylld fasad. Ibland är jag ute och tassar på sådant som ligger på gränsen till vad som kan kännas utlämnande och för mycket information. Jag känner mig ändå trygg i det jag publicerar och har hittills aldrig ångrat mig.
I detta sammanhang vill jag nämna att min dotter Åsa i sin konst gör samma sak, fastän mycket bättre. Hon tassar in på känsliga områden och vågar lyfta det som annars kan kännas för privat och vara svårt att uttrycka i ord. Det gör mig ofantligt stolt!
Idag funderade jag på varför jag har behov att skriva om min sjukhusvistelse på facebook och instagram. Vill jag bli tyckt synd om eller vad handlar det om. Jag kom fram till att jag söker medkänsla, dvs en förståelse för vad jag upplever. De hjärtan, tummen upp och kommentarar jag fått värmer och stärker mig. Men tyck inte synd om mig, jag fixar det här genom de verktyg jag har lärt mig under livets gång och genom att känna att jag inte är ensam!
Dagens rapport kommer här:
Jag hade svårt att gå ner i varv och somna igår kväll och saknade sjukhusets trygghet. Det förhållningsorder jag fick var tydliga men jag funderade på vad om du mår illa eller spyr ska du direkt åka in på akuten innebar. Likaså har min mage inte kommit igång och vad kan det betyda? Jag mådde inte direkt illa men magen var orolig och frågan var vad som var operationsvärk och magaktivitet. Det tog mig ett antal timmar att med hjälp av meditation och reiki hitta lugnet och kärnan i min tillit till kroppen och livet komma i balans. Jag somnade strax efter kl 3 och sov gott fram till klockan 9.
Hur mår jag då? Magen ömmar när jag rör på mig, lite värk har jag också, det känns lite som att bära omkring på en varböld. Maginnehållet skvalpar omkring i mina tarmar och de verkar jobba stenhårt för att återta sin funktion igen. Jag noterar det men överlåter arbetet till dem. Tillit är det som gäller.
Att kroppen är medtagen och energilös accepterar jag och efter att mödosamt gjort och ätit frukost och tagit min medicin sitter jag nu i min älskade fåtölj och är beredd att möta denna dag på bästa sätt.
Allt är som det ska!