Det blir en sen frukost idag. Ipaden visar klockslaget och viktiga händelseri mitt liv: Tobias ska hämtas i Säter i kväll, fotot är på mig , barnens faster Ingrid och farbror Arvid för några år sedan då vi var ute i Faluskogarna och tog del av en utställning där Elin deltogf och en förhoppning på härdalska att skolan i Lillhärdal ska bli kvar ”Nu håller vi tummarna att sossarna har ändrat sig…” Beslut om skolans vara eller inte vara tas idag.
Igår var Mats i Avesta och fick blod mm. När han kom hem var han piggare än på länge och gick på toaletten från köket utan vare sig syrgas och scooter! Det var länge sedan!
Jag gjorde digital styrketräning i grupp, lät Torsten jobba hårt, körde och handlade och lagade middag. Innan dess betalade vi räkningarna.
Efter middagen fick jag en hjärtrusning, ungefär som när jag åkte in med hjärtinfarkten. Hjärtat slog 145 slag och blodtrycket var skyhögt, jag kan kolla detta tack vare Mats utrustning. Jag och även Mats tror jag blev väldigt oroade och det är väldigt svårt att veta vad som är oro och vad som är farligt. Jag ringde 112 och fick rådet att ta nitroglycerin vilket inte hjälpte. De larmade ambulans som kom efter en halvtimme. Då hade jag tagit ytterligare en nitroglycerinspray utan effekt.
Ute i ambulansen tog de EKG och olika prover och konstaterade att läget inte var akut men rekommenderade att en läkare på akuten i Falun skulle kolla upp vad som hänt. Så de körde mig dit vid 20-tiden. Det blev min tredje ambulansresa…
Där blev en lång väntan, den ena patienten efter den andra fick behandling, åka hem eller lades in och jag insåg att jag hamnat långt ner i prioriteringslistan. Det var på ett sätt skönt, dvs läget var inte så allvarligt. Prover togs och jag var uppkopplad och övervakad hela tiden. Klockan blev ny dag och strax före kl 4 fick jag träffa läkaren och blev utskriven.
De såg inte något allvarligt på proverna eller EKG:n och trodde att min oro hjälpte till att höja pulsen, det tydde inte på förmaksflimmer. Min puls kan vara så hög som över 100 utan att det är något problem men om jag upplever obehag rekommenderade de att vårdcentralen tar ansvar genom att t ex skriva ut betablockerare och ev även lugnande när oron sätter in. Nitroglycerin är effektiv vid smärta, jag använde det på rekommendation av 112 och det var inte fel, men hjälpte inte. Det är inte ovanligt att man svimmar när man tar det.
Vid halv femtiden klev jag in här hemma. Mats hade lagt sig när vi fick besked om att jag skulle komma hem. Det blev några timmars sömn och dagen får bli som den blir. Det är oerhört skönt att vara hemma i flocken igen! Och i kväll kommer Tobias, härligt!
Här kommer några foton på Ylva Lo!
