Välj en sida

Vi längtar efter alldeles vanliga odramatiska och lite småtråkiga dagar, men de är alldeles för få!

Eftersom vi haft så fullt upp med annat höll vi på att missa att vår bil skulle besiktigas sensast den 30 september. Vi fick en tid igår i Falun och jag körde dit med förhoppningen att vi bara skulle få några enklare tvåor att åtgärda. Vår målsättning har varit att bilen ska hålla åtminstone tills vi flyttat till Malmö, där är vi inte beroende av bil längre.

Det blev inte så. Ett bromsrör gick sönder när de provbromsade och det började läcka bromsolja. Det var tveksamt om jag kunde ta mig hem till Arkhyttan med fungerande bromsar så jag körde livrädd med varningsblinkers och låg hastighet till den bilfirma vi tidigare anlitat strax utanför Falun. Det gick bra men bromsen tog allt sämre varje gång jag var tvungen att bromsa, det hade varit enklare om bilen inte var automatväxlad, då hade motorbromsen varit en hjälp!
Jag hade tur och träffade genast Mattias som tidigare tagit hand om oss. Han höll med om att jag inte kunde köra bilen en meter längre och lovade undersöka bilen och komma med en offert snarast möjligt.

Hepp, då hade vi återigen körförbud men denna gång var det bilen som fick det. Jag tackar gudarna för Lasse, han ryckte ut och kom och hämtade mig, jag vet inte annars hur jag skulle ha tagit mig hem!
Nu återstår att se om reparationskostnaderna är rimliga eller om vi måste skaffa ett alternativ, vilket inte är enkelt med tanke på rampen som gör att Mats scooter kan följa med. Vi sitter återigen fast i Arkhyttan utan bil och har fått okända oförutsedda utgifter och bekymmer… Suck!

Hur som helst så gjorde jag den utlovade smörgåstårtan när jag kom hem. Den blev ovanligt lyckad, tack och lov! Tobias fyller snart år och vi firar honom i förväg eftersom han reser hem innan födelsedagen.

Ett kort facetimesamtal med Elin, Ylva Lo, Åsa och Martin blev det också. Åsa har kommit hem till Oslo igen. Jag var mitt uppe i smörgåstårttillverkningen så jag kunde bara vara med en kort stund. När jag ville sluta lyfte Ylva Lo sitt pekfinger och sa ”en till!” , vilket betydde att hon inte ville sluta, så då fortsatte vi naturligtvis ytterligare en stund!

Idag åker Mats med färdtjänst till Avesta. Denna gång blir det bara en påse blod, Furix och Epos. Det var meningen att jag skulle hämta honom men vi får se om det blir Lasse eller färdtjänst.