Mats sepsis var mycket allvarlig och jag har aldrig sett honom så dålig som han var innan ambulansen kom ( förutom vid hjärtstoppen). Det har legat kvar och skavt i mig som en varböld, känslan av att vara helt hjälplös eftersom jag inte kunde få kontakt med honom. Det vill jag aldrig mer uppleva!
Vi vet båda två att framtiden är väldigt oviss men vi har lyckats skapa två bra förutsättningar. En bra bil och en lägenhet i Malmö är bra trygghetspunkter oavsett vad framtiden innebär. Vi kommer att fortsätta att styra om och skapa trygghet i våra liv efter hand, vi tar ett steg i taget. Det känns lite riskabelt att flytta när vår fastighet inte är såld och det kommer att bli tufft ekonomiskt men vi har inget annat alternativ. Vi kan inte bo kvar här!
Idag hoppas vi att Mats får sin nya picc-line. Läkarna säger att han visar små förändringar mot att bli bättre vilket känns hoppfullt.
Jag ska åka och lämna prover inför ett återbesök på hjärtmottagningen i morgon. I eftermiddag kör jag till bilfirman som tagit hand om vår handikappbil för att göra klart den affären.
I övrigt är jag mitt inne i en återhämtningsprocess efter den senaste tidens turbulens.
Det kommer att ta tid… För tillfället är det magen och nattsömnen som blivit lidande. Min oroliga mage tycks ha kommit tillbaka.
Ingen har bokat sig för husvisningen i morgon.
Facebook påminde om hur mina händer såg ut för 7 år sedan. Jag medicinerar och slipper numera dessa problem.
