I helgen kom Annonsbladet med Mats dödsannons. Först i morse slog jag upp tidningen och reagerade på samma sätt som när jag såg mina barns födelseannonser. Det är alltså sant, det har hänt! Det rann lite tårar också.
Jag startade dagen med att ha klockan på ringning, göra mig i ordning, rasta o mata hundar och skulle köra till fysioterapeuten i Falun.
Det har varit ordentligt kallt ute i natt och förardörren var frusen. När jag fått upp den gick den inte att stänga. Rutorna behövde avfrostas och skrapas så jag jobbade på och hoppades att dörren skulle ge med sig. Det gjorde den inte och bilen startade en varningssignal när jag la in en växel och beordrade mig att lägga in parkeringsläge. En varningslampa tändes också samt att extra P-knapp tändes.
Fram med instruktionsboken och stressen blev total. Det var en gul varningslampa så det var ok att köra men jag kunde inte stänga förardörren och den ville jag inte sitta och hålla i när jag körde och inte heller lyssna på varningssignalen.
Jag beslutade mig för att ge upp och gick in igen. Min husnyckel satt kvar i källardörren, den fastnade när jag försökte låsa när jag gick ut till bilen och sitter kvar än.
Alldeles för sent ringde jag och avbokade mötet, det är fjärde gången jag gör det…
suck!
Ingen bra start på dagen!