När jag drabbades av struma vid drygt 40 år förändrades mitt liv. Det kändes som om allt i min kropp ändrades. 20 kg tyngre, rakt hår, nya glasögon pga av synförändring, ny matsmältning mm mm. Min läkare sa att jag fick räkna med att sjukdomen gjort kroppen så stressad att den blivit 10 år äldre än vad den var. Det tog tid att bli botad men jag blev frisk, fastän i ett annat ”skal”.
Inte så många år efteråt fick jag bröstcancer och genomgick en tuff behandling och kroppen tog ännu mer stryk men jag blev botad och nu har det gått 20 år utan några allvarligare sjukdomar.
Jag funderar lite på hur sliten min kropp är. Högt blodtryck, höga blodfetter( ärftligt efter mamma), diabetes 2 verkar som väldigt många i min ålder drabbas av. Jag har medvetet gått ner 15 kg i vikt, äter regelbundet och sockerfritt men ändå får jag inte ner blodsockervärdet utan måste öka medicineringen. De senaste åren har åldrandet blivit mycket påtagligt och det är nog så det är för de flesta. Men kanske jag ska räkna mig som 10 år äldre, 78 år. I så fall är jag ju ganska pigg!
Igår vaknade jag med värk i hela kroppen efter kroppsarbetet dagen innan. Vi gjorde de sista justeringarna på järngrinden.
På kvällen ”facetimade” jag med Elin och Åsa. Elin och Viktor hade fått hem sin nya soffa och Åsa hade fått nya inneboende och bakade ugnspannkaka.