Vi har alldeles för sällan tråkigt. Igår blev det en dramatisk dag.
Vi förstod det inte men på eftermiddagen fick Mats hög feber och blev trött och vimsig. Jag tog det aom om han var osövd efter en natt med dålig sömn. Jag bad Lasse titta in och samrådde lite med honom. Hur det var tänkte jag/vi att det skulle gå över efter god nattsömn, så vi la oss. Det dröjde inte länge förrän Mats ville upp och innan jag visste ordet av hade han trillat i hallen. Han var inte kontaktbar och jag ringde efter hjälp/ambulans.
Han hade 39,8 i feber och de körde honom till Faluakuten. Han blev inlagd på avdelning 54, infektionsavdelningen. De hade en teori om att han hade fått blodförgiftning. Vid fyratiden på morgonen ringde en läkare och berättade att läget var allvarligt, just då var han stabil men det var osäkert hur det skulle utveckla sig under dagen.
Jag ringde räddaren i nöden, Lasse, som klev upp och körde mig till sjukhuset. Jag kontaktade också Gerd och Klasse som lovade att rasta hundarna mitt på dagen.
Mats hade börjat få antibiotika och febern hade gått ner, han var också kontaktbar igen. Vi har en viss vana vid sådana här krissituationer men så här allvarligt har det inte varit sedan han hade hjärtstoppet. Jag stannade hos honom fram till eftermiddagen och vi fick veta att de var försiktigt positiva till hur han svarade på deras behandling. De gör en massa olika prover/tester eftersom de är osäkra på vad som orsakat hans reaktion, det är kanske inte blodförgiftning.
Jag fixade en hyrbil över helgen så att jag lättare kan besöka Mats och ta hand om hundarna ensam. Jag ska också passa på att storhandla och fylla dörråden eftersom vår bil är på verkstaden och väntar på reparation eller skrotning.
Jag var hemma vid fyratiden och tröttheten vällde över mig. Samtal med barn och systrar avlöstes av slumrande i fåtöljen och som sista dagsinsats blir det denna text i bilddagboken.
